Att få barn är det samma som att bli osynlig. Plötsligt är det ingen som bryr sig om Dig längre, allt handlar om bebisen. Ett exempel: jag har klippt mig. Efter att ha varit långhårig i ett decennium fick jag ett infall häromdagen och kapade en halvmeter (ja, inte jag själv alltså) och fick därmed en page av det kortare slaget. Ovant och än så länge lite obekvämt (vilket inte har med klippningen att göra, den var kanon H!). Idag hälsade vi på på jobbet, E och jag (där E fick en jättefin body i present. Tack!), och sen åt vi middag hos P&C (kanongott, särskilt den hemgjorda osten! Tack!). Tror Ni det var någon som lade märke till min nya frisyr? Icke! På jobbet tror jag inte ens att de såg åt mitt håll, bara ner i vagnen eller på E när hon bars runt av K och A (som förövrigt utnämnt sig själva till E-ansvariga).
Fast egentligen klagar jag inte. Inte på riktigt. Att de bryr sig om och intresserar sig för E är ju en komplimang i sig på något sätt. Och ganska mysigt oxå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar