Jag ÄLSKAR tidningar!
Ju glossigare, tjockare och lyxigare, desto bättre.
Jag köper massor, får ärva ännu fler och går alltid till frissan och andra serviceinrättningar i god tid för att få frossa i tidningshögarna. För de egna dyrgriparna (ja, billigt är det ju inte precis) finns vissa ritualer. Nåde den som exempelvis fiskar upp Damernas eller Sköna hem ur brevlådan och ÖPPNAR den före mig. Första läsningen är helig!
Fast egentligen handlar den första "läsningen" mer om att bläddra igenom tidningen. Den bästa gången (jo, varje tidningen läses flera gånger), när man inte vet vad som finns på nästa sida. Gångerna därpå läser jag artiklar och reportage. Sen får de ligga lite och när högen blir för stor går jag loss med saxen. Klipper ut recept, produkter jag vill ha, tänkvärda reportage att läsa flera gånger, vackra bilder jag blir glad av, inredningstips och idéer samt snygga lay out:er jag kan "lifta" när jag scrappar.
Jag läser ALLA typer av tidningar (okej, vissa typer som motor, golf och hobbytidningar lämnar jag därhän). Just nu är det kul med alla modemagasin för män. Av en slump (?) läste jag King (nr 4), Man (våren 2007), Café (nr 4) och DV Man (vår 2007) ungefär samtidigt. Och till min förvåning - och trots mina fördomar - var faktiskt Café den bättre i högen! Ja, okej. Jag VET att Café inte alltid varit en mjukporris. Köpte den själv ett tag i slutet av 1980-,talet (tror jag det var) då den var en musiktidning. Men på senare år...
Nu gillade jag blandningen av mode, djupintervjuer och reportage. De andra tre blir lite för... tja, haute couture-tunga. Visst är King's modetest skoj, men vem 17 grejar 50 frågor om vilket klädmärke Brad Pitt bar på 2007-års Golden Globe-gala, vad man har på sig om klädkoden "smart" står på inbjudan och vad Jon Bon Jovi's klädmärke heter?! Och hur mycket jag än gillar George Clooney är DV Man's intervju med honom inte tillnärmelsevis så bra som Café's långa intervju med Patrik Sjöberg. Lägg där till ett intressant reportage om hotet mot demokratin, en schysst blandning av kläder, sport, prylar och grooming och inte en lättklädd brutta med porrig blick så långt ögat når (till min glädje är svenska Topmodel-vinnaren Freja den enda, då i anslutning till en intervju med henne)... Ladies and gent's, we've got a winner!
Ps. Är det förresten inte märkligt att DV i DV Man står för Damernas värld? Snacka om "contradiction in terms"!
Ju glossigare, tjockare och lyxigare, desto bättre.
Jag köper massor, får ärva ännu fler och går alltid till frissan och andra serviceinrättningar i god tid för att få frossa i tidningshögarna. För de egna dyrgriparna (ja, billigt är det ju inte precis) finns vissa ritualer. Nåde den som exempelvis fiskar upp Damernas eller Sköna hem ur brevlådan och ÖPPNAR den före mig. Första läsningen är helig!
Fast egentligen handlar den första "läsningen" mer om att bläddra igenom tidningen. Den bästa gången (jo, varje tidningen läses flera gånger), när man inte vet vad som finns på nästa sida. Gångerna därpå läser jag artiklar och reportage. Sen får de ligga lite och när högen blir för stor går jag loss med saxen. Klipper ut recept, produkter jag vill ha, tänkvärda reportage att läsa flera gånger, vackra bilder jag blir glad av, inredningstips och idéer samt snygga lay out:er jag kan "lifta" när jag scrappar.
Jag läser ALLA typer av tidningar (okej, vissa typer som motor, golf och hobbytidningar lämnar jag därhän). Just nu är det kul med alla modemagasin för män. Av en slump (?) läste jag King (nr 4), Man (våren 2007), Café (nr 4) och DV Man (vår 2007) ungefär samtidigt. Och till min förvåning - och trots mina fördomar - var faktiskt Café den bättre i högen! Ja, okej. Jag VET att Café inte alltid varit en mjukporris. Köpte den själv ett tag i slutet av 1980-,talet (tror jag det var) då den var en musiktidning. Men på senare år...
Nu gillade jag blandningen av mode, djupintervjuer och reportage. De andra tre blir lite för... tja, haute couture-tunga. Visst är King's modetest skoj, men vem 17 grejar 50 frågor om vilket klädmärke Brad Pitt bar på 2007-års Golden Globe-gala, vad man har på sig om klädkoden "smart" står på inbjudan och vad Jon Bon Jovi's klädmärke heter?! Och hur mycket jag än gillar George Clooney är DV Man's intervju med honom inte tillnärmelsevis så bra som Café's långa intervju med Patrik Sjöberg. Lägg där till ett intressant reportage om hotet mot demokratin, en schysst blandning av kläder, sport, prylar och grooming och inte en lättklädd brutta med porrig blick så långt ögat når (till min glädje är svenska Topmodel-vinnaren Freja den enda, då i anslutning till en intervju med henne)... Ladies and gent's, we've got a winner!
Ps. Är det förresten inte märkligt att DV i DV Man står för Damernas värld? Snacka om "contradiction in terms"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar