Men trots min avoga hundinställning kan jag bli ruskigt imponerad av dem. I huset där jag jobbar finns en synskadad kvinna. Varje morgon ser jag hennes hund (en vacker labrador) leda henne ut från tunnelbanan, genom parken och dess halkiga och ojämna trappor, genom svängdörrar och dörrar som kräver passerkort och koder. Vid varje sådant "hinder" stannar hunden till och ger kvinnan en liten "buff" som för att tala om att det är dax att dra kort och trycka koden. Och vid lunchtid när hunddagiset i närheten är ute och luftar sina ca 30 hundar ägnar den inte dessa hundar den minsta blick. Ruskigt imponerande.
tisdag 9 januari 2007
Imponerande
Men trots min avoga hundinställning kan jag bli ruskigt imponerad av dem. I huset där jag jobbar finns en synskadad kvinna. Varje morgon ser jag hennes hund (en vacker labrador) leda henne ut från tunnelbanan, genom parken och dess halkiga och ojämna trappor, genom svängdörrar och dörrar som kräver passerkort och koder. Vid varje sådant "hinder" stannar hunden till och ger kvinnan en liten "buff" som för att tala om att det är dax att dra kort och trycka koden. Och vid lunchtid när hunddagiset i närheten är ute och luftar sina ca 30 hundar ägnar den inte dessa hundar den minsta blick. Ruskigt imponerande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar