Globetröttern

Under några dagar känns det som om jag ska kuska land och rike runt: Föreläsning i Umeå idag, middag hos svägerskan och hennes sambo i Norrköping på lördag och föreläsning i Växjö på måndag. Skojigt, så klart, men det tar på krafterna oxå. Särskilt som dagens ca 100 person fick stå ut med mig och min röst - BARA - i nästan fyra timmar. Tror faktiskt det var mer synd om dem än om mig, trots att jag nu låter som en hes kråka. Extra roligt då att som sista "fråga" få höra att jag hållit "terminens bästa föreläsning" och att de hoppades att arrangörerna "hade vett att låta mig komma tillbaka fler gånger". Sån’t gör turnélivet lättare, men fick mig också att fundera över varför vi sällan säger sådana saker. Ta mig t.ex. Jag säger till när jag får dålig service eller ett dåligt bemötande, men hur ofta talar jag om för vederbörande att servicen varit strålande? Överhuvudtaget tror jag vi människor har lättare att fokusera på det som är dåligt än det som är bra. "Lycklig den som ser det som finns och inte det som fattas" brukade min mormor alltid säga. Så rätt, så rätt hon hade.