Bal på slottet

"Nåja, vad är väl en bal på slottet…. Den kan ju vara fruktansvärt tråkig och urtrist och… tråkig och…. alldeles underbar!"
Underbar var kanske att ta i, men visst var det en häftig upplevelse att festa i Stadshusets blåa hall! Fördrinken serverades i Gyllene salen med ackompanjemang av en harpaspelare. Därefter tågade vi nedför trappan i bästa Nobelfeststil (jo då, storbildsskärmarna var på plats!). Middagen inmundigades i form av Kallrökt Savolax med jordärtskocksmousse och syltad rödlök (Gewürtztraminer Hugel 2005), Grllad oxfilé med ragu på rödvin, kalvbacon, salladslök samt selleri- och potatispuré (Rioja Bordón Gran Reserva 1996) och Vaniljglasstårta med smultron- och havtornssorbet samt marinerade jordgubbar (Château Gravas Barsac 2003). Någon sa att de så här års brukar passa på att öva någon rätt inför Nobelfesten, så vi kunde inte låta bli att fundera över om drottning Silvia om ett par veckor skulle sitta här och äta samma sak som vi…. Grymt imponerad över serveringen: - Otroligt maffigt när de tågar in och startar på given signal. Och fatservering är, som alla vet, a bitch! Men de fixade t.om att med brinnande ljus i tårtorna SKÄRA bitarna i samband med serveringen! Impressive!!
En låååång middag blev det, satt till bords i ca tre timmar. Å tro mig, bordsplaceringen gjorde att den kändes ÄNNU längre innan vi i festblåsorna fick jazza loss till Richard Häger och Cotton Club vid 23-tiden. Varför har jag alltid världens otur när det gäller bordsplacering?! Alltså, vad är oddsen för att det inte skulle finnas NÅGON intressant samtalspartner på NÅGON sida om mig vid bordet?! Nåja, vid 01-tiden började så sakteligen förtrollningen att brytas, hästen blev en pumpa och partyprinsessan fick ta en taxi hemåt.
55-?-?-284-?