Är nu tillbaka på kall svensk mark efter en vecka i solen på Kanarieöarna. Kan inte säga att jag precis längtat.... Vädret har varit okej, som en vanlig svensk sommar ungefär. Lite moln, lite blåst och ganska mycket sol utan att vara riktigt, riktigt varmt annat än i korta stunder. Men det var vi inställda på och det gjorde inget. Bara att få tanka "ljusbatterierna", få sol på nosen och slippa mössor, vantar och vinterkängor var underbart.

Vi har sovit, ätit, läst, tränat och vilat. Och med "all inclusive" har vi knappt behövt fatta ett enda beslut på hela veckan. Dottern har levt livet på Bamseklubben och minidiscot, träffat nya vänner och bara varit lyckligt över att kunna ta "flipfloppisarna" till poolen.

Och även om jag inte precis varit stormförtjust i just det här stället (nivån på "all inclusive"-charter kan ju som bekant variera rätt ordentligt) slogs jag - som alltid när jag reser med familjen - av hur fantastiskt det är att få uppleva saker nya saker och nya platser tillsammans. Att det är upplevelser vi borde samla på oss i livet, inte prylarna.

Under resan talade vi en del om drömmar, mannen och jag. Om vad vi drömmer om (men också om vad en dröm egenligen är: Önskningar eller målsättningar som ska uppfyllas? Planer som gick i stöpet? Eller är drömmar något som per definition SKA vara ouppnåeliga och orealistiska?), både för oss som familj och för oss själva. Och med risk för att låta som Mads Mikkelsen (Ni vet, dagarna Du minns, dagarna som passerar, dagarna hit och dagarna dit....) i den där reklamen är det ju faktiskt upplevelserna vi minns när vi ritar vår livskurva som den hittills sett ut. Ingen av oss skulle ju - väl? - markerna inköpen av prylar, hur eftertraktade de än är eller var, som livets höjdpunkter? Ofta är våra upplevelser förknippade med resor (stora och små, yttre och inre), människor, möten, smak och doft.

Så vad det nu än är, en dröm, en plan eller ett mål, så vill jag - vi - nu försöka prioritera allt detta före sakerna, prylarna och grejerna. Nödvändiga prylar, ja visst. Men "glädjeprylarna" får hädanefter stå tillbaka för resor till platser jag aldrig tidigare sett eller upplevt - vare sig det handlar om ta tunnelbanan till ett nytt café i någon förort jag aldrig tidigare besökt eller om att få rida elefant tillsammans med dottern i Thailand.