En ensam vecka i stan medan familjen är kvar på landet: Himmelriket för en småbarnsförälder som längtat efter "egen tid" hela våren. Massor av tid att både göra precis vad jag vill och göra ingenting.
Men kalendern fylldes på fortare än jag hann säga "ensam": lunch med rara M igår, klippning hos fina H i eftermiddags, lunch med L imorgon och ett glas vin med A efter jobbet. På torsdag är det jobblunch med G, sen dubbla träningspass (och förhoppningsvis efterföljande middag) med bästa M och A. Fredag blir det lunch med N, sen AW med jobbtjejerna och därefter (förhoppningsvis) konsert med A & R. Lördag ska jag träffa J och på söndag åker jag tebax till landet.
Så de där oceanerna av tid som skulle gå till biobesök, träna, komma ifatt mitt DVD-tittande, lökande på balkongen, bad från bryggan, kolla in butikernas sommarrea och gå på Fotografiska museet blev snarare än liten ankdamm... Dessutom är jag trött mest hela tiden. Somnade vid 22-tiden igår, men lyckades ändå försova mig med två timmar imorse (ingen morgonlöpning, alltså). Och jag erkänner villigt att tjusningen med en ensam vecka i stan bäst på håll. För hur det än är saknar jag mina kära något kollossalt redan efter två dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar