Vi har haft en bra helg, trots sorg och tårar som hela tiden funnits nära. En känslomässig bergodalbana som innefattat allt från att gråta med den ledsnaste av människor till att få dela en 3,5-åring oförställda lycka på Superhjältekonserten (och allt däremellan: julen städades ut, familjen "putsades" hos finaste H, dottern var på 4-årskalas hos bästa S, vi badade badhusbad och pysslade med saxar, foton och klister). Ända sedan julhelgen har DVD:n med förra årets julkalender gått varm. Replikerna sitter som en smäck och sedan en knapp vecka börjar även låtarna och koreografin sitta. Så, ja. Det var en otroligt laddad liten "superhjälte-wannabe" - men trött eftersom hon kom direkt från barnkalaset - som klev in på Södra teatern strax före 16 i lördags. Och OJ vad bra det var! Skickliga skådisar, humor på barnens nivå utan att vara tillrättalagt, bra musik (rock'n roll!) och ett schysst budskap ("du är bäst som du är" och "tjej eller kille spelar ingen roll - alla kan lira hockey och spela rock'n roll"). Några nya låtar, men också ett gäng gamla som avslutande potpurri (jodå, dottern sjöng för full hals). Och döm hennes glädje när hon efter föreställningen fick träffa dem, fick en signerad affisch och ett "hej då, sötnos" två gånger från dem båda två! Hon var så lycklig att hon somnade så fort vi kom utanför teaterdörrarna: - Vi hann knappt säga "Supersnälla Silversara".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar