När jag började blogga för länge sedan lovade jag mig själv att inte blogga om politik, men nu kan jag ta mej tusan inte låta bli. För valresultatet provocerar mig så otroligt mycket. Sverigedemokrater i Riksdagen!!! Och en nationalsocialist (jo, jag VET att de bytt namn, men de bekänner sig öppet till den nationalsocialistiska ideologin, dvs. nazism) i kommunfullmäktige i Grästorp. Det är så man blir spyfärdig! Och alla j..la soffliggare som inte ens orkade masa sig iväg och rösta! Inte ens rösta blankt och visa tilltro till demokrati som styrelseskick kunde Ni - när det finns människor i världen som offrar sina liv för att få möjlighet att rösta. Idioter!!!
Men mest provoceras jag över att SD kom in i Riksdagen. Jag är så besviken att jag höll på att börja gråta under valvakan. Jag hade faktiskt större tilltro till människors förnuft och trodde så sent som för ett par veckor sedan att de inte skulle komma in (Tack å lov för att Stockholmarna var vettiga och höll dem utanför Stadshuset.). Fast vad jag än tycker om SD som parti och de åsikter de har (jodå, jag har detaljstuderat dem och skrivit uppsatser om dem) ÄR ändå demokratin viktigast i mina ögon. Sverigedemokraterna ÄR folkvalda och ska självklart få delta på samma villkor som alla andra. Att politiker nu försöker ändra spelreglerna, rösta mot sin egen politiska övertygelse etc. ENKOM för att marginalisera SD är för j..igt och odemokratiskt i mina ögon.
Som sagt. Mycket som provocerar, högt och lågt. Men en intressant iakttagelse är att jag inte är ensam. Människor tycks plötsligt ha blivit politiskt intresserade på ett sätt som jag inte trodde var möjligt i Sverige. Överallt hör jag hur folk pratar politik med varandra - på jobbet, möten, bussar, tunnelbanor - och hur de förfasar sig över SD, oroar sig för hur landet ska styras (även bortsett från SD) och öppet tala om vilket parti de röstat på. Å ska jag åtminstone försöka hitta något positivt med detta så är det att SD nu måste ta ansvar för sin politik. Det går inte längre att lägga en massa förslag utan att förklara varför, hur de ska finansieras osv. Det, och att alla andra (politiker, media) nu måste bemöta SD, ta debatten med dem, något de borde gjort för länge sen. För då kan de inte spela martyrer, köra sin "underdog"-politik och få röster från de med förakt för politiker. Förhoppningsvis kommer människor nu att se igenom deras argument. Att de inte kan fortsätta att ständigt och jämt hävda att minskad invandring skulle ge högre studiebidrag och barnbidrag, mer pengar till skola, vård och omsorg eller minska brottsligheten i Sverige. Syna dem och ifrågasätt dem i alla frågor, inte bara när det gäller invandringspolitik, i stort och smått. Enda sättet, som jag ser det.
Förresten, om det är minskad brottslighet vi vill ha finns det andra sätt. För hur vi än vrider och vänder på det är männen överrepresenterade i brottsstatistiken. Läs Hanne Kjöller i DN (100921) och fundera på den, Ni.....! .
2 kommentarer:
Läste Kjöllers inlägg i veckan och fick mig ett gott skratt mitt i frustrationen.
Ja det är obegripligt. Kan det verkligen stämma att var tjugonde person (nåja ungefär) har röstat på dem??? Ser mig om på tunnelbanan - enligt något förenklad matematik borde minst två i vagnen ha lagt sin röst på dem. Vilka - hur tänker de? Och hur kommer det sig att ännu fler har valt att inte välja? Hur tänker de. Ja - OBEGRIPLIGT och PROVOCERANDE.
Kolla in Lena Sundströms dokumentär "De kallas rasister" på play om du inte redan sett den! MCT
Ägnar mig ofta åt samma matematiska krumbukter! Ska genast kolla in Lena Sundström...
Skicka en kommentar