Så tog den slut ändå. Sommaren och min längsta vistelse på ön sen jag var barn. Ja, längsta semestern jag haft som vuxen oxå, för den delen. Fyra långa veckor. Fyra veckor som till en början kändes som en evighet. Löftesrika och fulla med möjligheter. Så här på sluttampen var det långt ifrån tillräckligt för att förverkliga alla tankar som fanns. Känner mig långt ifrån färdig.... Som alltid var det mycket som skulle fixas innan vi åkte hem men liksom dottern, som ibland vägrar säga hej då till människor hon tycker om för att hon tycks tro att de inte åker då, drabbades jag av total handlingsförlamning, som om jag slapp åka hem om jag inte städade....
Men så ryckte jag upp mig, tänkte att vi åtminstone kunde äta gott - även om det var skåprens som gällde. Så till förrätt blev det rödbetscarpaccio med ruccola, fetaostkräm och solrosfrön (köpte till några fina betor, resten var rester från kylen - därav solrosfröna istället för de rostade pinjenötter jag normalt brukar ha till). Till huvudrätt köpte vi vit fisk (Pangasius) i hamnen, grillade den i folie med allehanda rester från kylen (dill, persilja, citron, potatis, några morötter, smör) och åt den med den romsås som fanns kvar. Och på vägen hem gjorde vi ett efterlängtat besök/stopp på Ölands plantskola, som enligt uppgift sålde ut en del växter, träd och örter. Vilket underbart ställe! Förälskade mig i allt som fanns och förbannade att det inte finns någon bra handelsträdgård/plantskola på norra delen av ön. Vi köpte en rosbuske, en japansk lönn, två stora krukor med salvia och citrontimjan, två lavendelplantor och fyra plantor Lewisia för knappt 300 kronor. Tills nästa gång, då de får komma i jorden, hoppas jag de klarar sig på vår balkong.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar