Snart får de äntligen varandra, prinsessan och Daniel (som dottern noga påpekar att de är på alla bilder hon ser). Och vad jag än må tycka om monarki, ärvda ämbeten, stelbenta traditioner och att Victorias enda uppgift är att att få barn (vad skulle Sverige säga om hon hade varit homosexuell? Inte ville ha barn? Inte kan få barn och väljer att adoptera ett barn av utländsk härkomst...?) och att hela stan är avstängd, upp-och-ner, så blir jag tokrörd av såna här saker. Och jag fascineras av hela bröllopet: Jag läser - åtminstone en del av - tidningarna och ser sändningarna på TV (fast inte slaviskt. Burken står på i bakgrunden medan jag gör annat). Och kanske behöver man inte krångla till det. För det är ju ALLTID rörande när två människor gifter sig och lyckliga visar hur mycket de älskar varandra, kungligheter eller inte. Vad var det barnkörerna från Adolf Frediks musikklasser sjöng i Konserthuset igår: "Du kanske tvekat att sagorna finns, hur kan det vara möjligt att plötsligt bli prins? Men strunt i att undra hur just det går till, för Du har ju fått den Du vill.".
Ps. Fast undrar gör jag, över en helt annan sak: I Aftonbladets Bröllopsblad (idag) anges tidpunkter för Victorias hektiska fredag. Klockan 10.57 uppges hon ha lämnat Drottningholm för att åka till genrepet i Storkyrkan. Klockan 11.00 uppges hon ha anlänt till Storkyrkan. Tre minuter från Ekerö till Gamla stan - Hur fort körde Säpo egentligen?!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar