Lögn, förbannad lögn - och statistik

Visst är det underbart att fler pappor tar ut fler föräldrardagar nu än tidigare. Åtminstone enligt statistiken. För trots att jag spontant får lust att göra små glädjeskutt över de goda nyheterna (och trots att jag VET att vi har lång väg kvar till jämställdhet på riktigt) är jag som alltid oerhört skeptisk när det gäller statistik, oavsett om siffrorna är bra eller dåliga. Ta oss, till exempel. På det hela taget har vi varit hemma med dottern lika länge, jag och mannen. Föräldrarledigheten delades i tre delar: del ett var jag hemma, del tre mannen och delen mitt emellan gick vi "omlott" och delade veckorna/överlämnade föräldrarledigheten successivt till varandra. Märk väl att jag talar om föräldraledighet, inte om uttagna föräldrardagar som statistiken baseras på. För enligt den är vi synnerligen ojämställda. Vid en kontroll hos Försäkringskassan har vi 115 + 66 dagar kvar för dottern. Av dem har jag bara 37, resten är mannens outtagna dagar. Visserligen beror detta på att mannen istället tagit kompdagar, jobbat några kvällar och helger, men statistiskt sett är vi alltså oerhört ojämlika. Och värre blir det när mannen i sommar - antagligen - kommer överlåta sina dagar på mig som snart byter jobb och kommer kompensera bristen på semesterdagar med föräldrardagar. För sån't syns ju inte i statistiken....
,