Girighet?

Hela världen och alla människor tycks lida av någon slags vampyrfeber nu för tiden. True Blood på TV och Stephanie Meyers "Twilight"-serie på bok. Särskilt vampyrbiten (mooa-ha ha....) har jag aldrig varit - om det inte handlat om drinkar på "Vampire Lounge", förstås - och TV-serien i fråga imponerade inte särskilt på mig. Å än så länge har jag bara tagit mig igenom den första boken "Twilight" (håller på med "New Moon" som är den andra).... Men riktigt så bra som "hype:n" låter göra gällande tycker jag nog inte riktigt att de är.... Kanske för att jag blev irriterad på att det tog mer än halva boken för Bella att fatta att Edward är vampyr. "Hallå, det står ju på baksidan av boken - hur lång tid ska det ta?!", liksom (ja jag veeet att jag raljerar!). Å så får jag lite "Harry Potter"-vibbar oxå. Ni vet, där slaget mellan det onda och goda ska stå i varenda eviga bok som bara blir tjockare och tjockare för varje gång eftersom varje ny bok måste börja med att berätta vad som hänt i de tidigare. Suck, liksom. Å med tanke på att amerikanska författare oftast får betalt per sida kan jag inte låta bli att cyniskt konstatera att både Meyer och Rowling försöker mjölka ur varenda penny ur en bra orginal story. För det är den. Bra alltså. Twilight-böckerna är helt okej. Och i vanlig ordning kommer jag inte kunna hejda mig utan läsa allihopa - även om jag skulle komma på att de är skräp någonstans på vägen.....

.