Dagens utflykt gick till Junibacken. Första besöket för både mor och dotter och frågan är vem som såg fram emot det mest. Jag har ju varit ett Astrid Lindgren-fan så länge jag kan minnas, även i dessa dagar (en av mina bästa vänner går igång på Walt Disney-filmer, även i vuxen ålder: - vi har ju alla våra "hang-ups"....). Som barn var det berättelserna, som vuxen fascineras jag av personen bakom (har läst flera biografier och skrev ett specialarbete om henne för hundra år sedan). Och jag blir fortfarande alldeles tårögd när jag hör henne läsa sina berättelser (fällde faktiskt en liten tår när hon guidade oss genom sagotåget, särskilt som man hör på rösten att hon nog spelade in den där turen under sina sista levnadsår). Fast det klart, det var inte jag som vaknade fem i sju i morse, tog ur nappen och sa "mamma A, åka Pippi Långstrump". Hur som helst hade vi båda två en toppendag. Först lekte vi hos Mamma Mu, Karlsson, Pettson, Alfons och alla de andra. Sen blev det alltså Sagotåget (dottern satt blick stilla hela resan, blev bara lite rädd när vi började "flyga", men rörde inte en min hos vare sig råttan eller i Nangijala). Därefter lekte i nästan en timme i Villa Villekulla innan Pippi och piraterna kom (samma sak där, dottern var blickstilla under hela föreställningen). Sen åt vi lunch (en utmaning att hålla koll på bricka, dotter, pengar, kapsylöppnare och barnstol helt solo: - funkade tack vare att dottern är helt fantastiskt duktig och "vaktade" bord och mat helt själv medan mamma letade barnstol i trängseln. Eftersom det var lite mulet på förmiddagen var det fullt hus, dessutom är ju vi människor flockdjur och gör likadant allihopa. Alltså, först Pippi sen lunch.... suck!) och lekte i Elsa Beskows värld (men föreställningen där var ingen succé, troligtvis för att hon genomskådade "älvan" som spelades av samma tjej som varit Pippi en stund tidigare: "Pippi Långstrump" hojtade hon, trots det lockiga, lockiga håret), däremot den fina museishopen. En av de bättre jag varit i. Boksortimentet var både enormt och bra och innehöll inte bara Lindgrens böcker. Där fanns läshörna och lite leksaker, så det tog oss gott å väl en timme att ta oss därifrån. På vägen hem slocknade dottern mitt i en mening: Kanske inte så konstigt efter att ha varit där i drygt fyra timmar.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar