Studenttider. Nu tjugo år senare (!!) när det var mannens systerdotters tur kan jag bara konstatera att det är mycket som förändrats, men förvånansvärt mycket som är sig likt. Glädjen över att det är slut - å sorgen över det - och utmattningen efter en intensiv festperiod, till exempel (däremot kan jag inte minnas att vi tvingades lyssna till nästan en timmes tal av företrädare för näringslivet som delade ut stipendier - och gott om oengagerade floskler). Hur som helst var det roligt att få dela hennes stora dag. Dessutom fick vi flera anledningar att fira henne, nyförlovad som hon är (det är inte utan att vi börjar bli bortskämda med frierier/nyheter om förlovningar vid fester och firanden. Men som mannen konstaterade är nästa kalas dotterns 2-års dito: kanske inte någon högoddsare att gissa på att DEN sviten bryts...!!). Så roligt, så roligt!Men kalasandet tar på krafterna. Särskilt som E och jag haft 100%-ig "mamma-dotter-tid" ett par dagar och mannen jobbat galet långa dagar på annan ort (vi tog tåget till studentkalaset, dottern och jag, där mannen mötte). Vi blev kvar hos fina familjen över natten. Imorse var vi både trötta och griniga (läs: dottern) och orkade liksom inte ila. Så det blev en senare start än planerat och ett stopp på Lager 157 istället för mysfika hos S&E på landet. Sen snarkades det i hyrbilen hela vägen hem, jag lovar. Fast uppvaknandet här hemma blev brutalt: Hissen var trasig. Inte skoj när hela bilen var full av mannens jobbprylar, kläder, cementkrukor och en övertrött unge som bara ville sova vidare i vagnen. Men hon var tapper och gick själv hela vägen upp. Sen var hon färdig för välling och sängen.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar