På väg till landet i onsdagskväll stannade vi till hos mannens mormor och morfar som inte bara försåg oss med kaffe och mackor utan även vår allra första planta till den egna täppan: En praktlysing som nu får nytt hem hos oss (tack!). Förutom att vi är så tacksamma över alla bidrag till trädgården - det är ju långt ifrån gratis att anlägga en trädgård från i stort sett ingenting - känns det extra roligt med en planta som liksom går i arv.
Sen blev det mer trädgårdsjobb av bara farten. I en jordhög ute på en äng hade A med familj upptäckt en hel hög med knoppande syrénplantor. Efter att ha fått klartecken från jordhögens ägare kunde både hon och hennes granne plocka plantor till en hel syrénhäck. Och efter ha fått tips om att det fortfarande fanns plantor kvar utrustade vi oss med spadar och drog dit. Eftersom vi ännu inte markberett vår hustomt, grävde vi bara ner dem mitt på tomten så länge och håller tummarna för att de tar sig (har både hört sägas att det är hur svårt som helst att få syréner att ta sig och att syréner, de tar sig i princip överallt). I det här läget har vi ju liksom inget att förlora. I värsta fall har vi offrat en timme av vårt liv, i bästa tjänat in ett par tusen på att slippa köpa plantor. Men vad som än händer så är nu första plantorna satta på den egna täppan! Ta-dah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar