torsdag 5 mars 2009

The "ketchup-effekt" of life

Det har varit fullkomligt galna dagar på jobbet den senaste veckan.
Egentligen började det för ett par veckor sedan. Ett projekt jag skulle vara projektledare för fördröjdes av olika skäl, så plötsligt hade jag inte så mycket att göra som jag räknat med. Och eftersom min avdelning är rätt hårt belastad just nu åtog jag mig lite andra arbetsuppgifter. Däribland ett projekt med deadline i slutet av mars.

Borde jag inte gjort. Jag borde definitivt ha räknat med livets ketchupeffekt (Ni vet, först kommer inget, sen kommer inget å så kommer allt på en och samma gång). För i fredags kom beslutet om att dra igång det första projektet pronto: jag ska presentera en färdig projektplan, ha satt ihop projektgruppen och fördelat arbetsuppgifter senast imorgon. Dessutom drogs jag in i ett utredningsärende som rullar på i ett 190-tempo - som alltså inte har något med de två projektet jag nämnt att göra. Å tro inte för en sekund att mina ordinarie arbetsuppgifter tagis över av någon annan. Oh nej, alla de vanliga arbetsuppgifterna som normalt fylller hela mina dagar har jag kvar.

Så det har varit låååånga dagar sedan i torsdags och övertid i helgen. Imorse - när jag landade på kontoret strax före sju - stack chefen in skallen och undrade försynt om jag kunde tänka mig att jobba i helgen oxå - i Malmö.... (vid lunchtid hade det tack å lov löst sig ändå....). Elva timmars arbete senare hade jag hunnit med två kortare PM, en längre rapport, ett beslutsunderlag, lämnat synpunkter på två kollegors texter, suttit i två korta möten och skrivit en veckorapport. Och vet Ni vad det bästa är? Mannen och dottern är borta över natten så jag får jobba precis hur mycket jag vill i kväll!!! Så efter att ha fått med mig min överkokta hjärna hem, ätit en riktig "bachelorette"-middag (jag veet, jag hatar såna där "svengelska" uttryck. Men "ungmö-middag" ligger liksom inte rätt i munnen. Inte "kvinnlig ungkarl" heller....) bestående av grillad kyckling, tomater, oliver, avokado och en burk coca cola, har jag nu det tvivelaktiga nöjet att läsa två härligt tjocka rapporter. Isn't life grand?!? Suck!

Inga kommentarer: