En dag som vilken som helst

Idag började årets bokrea. Till skillnad mot annars hade jag bara läst en reakatalog, inte förbeställt ett enda ex och inte köade jag vid öppningen heller. Konstigt. För att vara mig, alltså (om mitt långa förhållande till bokreorna kan Ni läsa här). Men en sväng på lunchen blev det. En sväng som resulterade i besvikelse. För nästan inget av det jag spetsat in mig på fanns. Fast det hindrade mig så klart inte från att shoppa lite ändå. Tre barnböcker och en trädgårdsbok fanns bland annat i kassan när jag gick tillbaka till kontoret. Fast där blev jag inte långvarig. En halvtimme senare satte huvudvärken in. Pang, bara. Så jag gick hem, lade mig på spikmattan en timme innan det var dax att hämta dottern på dagis.

För övrigt är jag mest lessen över att all den fina snön är borta, sportlov som det är. Vi fick kryssa mellan snöplättarna för att dottern skulle kunna åka pulka hela vägen hem. Dessutom får jag prova på livet som ensamstående mamma denna vecka (nästan hela), trist. Men annars... Tja... Gläds över att kronprinsessan äntligen kan få visa upp sin blivande man offentligt - och att det verkar vara "på riktigt": Vad jag än kan tycka om monarki, ärvda ämbeten och stelbenta traditioner blir jag alltid fånigt rörd av sån't här. Och apropå att bli rörd: eftersom jag inte tycks få nog av den varan ska jag strax bänka mig framför reprisen av Oscarsgalan - med ett gäng nästdukar, så klart. Räknar iskallt med att böla ögonen ur mig när Heath Ledgers familj tar emot hans gubbe postumt. Men håller oxå tummarna för att SVT visar hela "röda-mattan" - som ju är halva grejen. Förutom Hugh Jackman, då.