The Peaceful Warrior

Såg filmen The Peaceful Warrior häromdagen. En slags gymnastikens "Döda poeters sällskap" eller nå't om människans förmåga och möjligheter. Tänkvärd. Absolut. Men när tänkvärdheterna liksom bara staplas på varandra i en aldrig sinande ström ("det är inte målet utan resan som är viktig", "det finns inga vanliga stunder - allt som finns är här och nu", "det är inte tankarna som formar människan", "om du fokuserar på nuet, stänger ute allt oviktigt och känner varje känsla, varje smak, kan Du göra allt Du vill" osv. osv. osv.) och filmen dessutom förpackas i den där sliskiga amerikanska förpackning blir jag inte riktigt berörd. Vill liksom nästan bara kräkas. Men visst. Underhållande för stunden och vackra manliga gymnastikkroppar att vila ögonen på....