...Och himlen därtill

Tebax i verkligheten hade jag - visade det sig - ett uppdämt behov av att träffa människor. Jag som vanligtvis inte är så pratglad på vägen till jobbet (brukar vanligtvis bara säga "hej, allt väl?" och sedan ägna mig åt min bok eller i-pod) snackelisnackade massor med en mamma till en av E:s dagiskompisar. På jobbet hade jag ju - som sagt - en hel rapport att skriva på en dag, men dissade den medhavda lunchen (fisksoppa för fjärde dagen i rad kändes så där...) och gick ut med ett par kollegor. Och efter jobbet tog jag ett glas vin med rara M på "Och Himlen därtill". När jag talade om för mannen var vi skulle gå sa han "jaha, ska Ni gå på bio...?". Och utsikten från baren som ligger på våning 26 var ungefär som på film. Underbar!