Den här julen (den här?) blev dottern otroligt bortskämd. Hon fick så himla mycket fina saker av alla (TACK!) att vi faktiskt lagt undan en del/bytt ut en del lite nu och då.
Fast egentligen. Hon fick absolut mycket saker, men blev hon egentligen bortskämd?
Läser som bekant Anna Wahlgrens "Barnaboken" lite då och då - och framförallt vartefter. Poängterar återigen att jag absolut inte håller med om allt som står där (hon är ju rätt kontroversiell när det gäller en del grejer....), men vissa poänger har hon - plus en massa handfasta råd och tips. Hur som helst, när det gäller bortskämda barn skriver hon bl.a.:
"Vem är bortskämd? Den som tar detta livets goda för givet, kräver det för egen räkning men ändå inte gläds åt det är bortskämd (---) Bortskämdhet är ingen medfödd egenskap. Bortskämdhet är ett resultat av felaktig uppfostran, något alla föräldrar är pinsamt medvetna om, så folk brukar bevaka varandra nitiskt (---). Men så länge en unge blir glad åt det han eller hon får - vare sig det gäller materialla förmåner eller personlig omtanke och omsorg - är han eller hon inte bortskämd (---)".
"Ett gott kriterium på ditt barns eventuella bortskämdhet är också Din egen attityd. Om Din lilla (eller inte så lilla) får chips och läsk till TV:n på lördagen och blir glad och om Du köper det till honom eller henne med glädje, då är allting i sin ordning. Men om Du köper chipsen och läsken därför att Du vet att det blir ett j-a liv annars, då är det något som är fel. Då har Du lärt Din lilla att han eller hon har rättigheter istället för tacksamhet."
Så - är dottern verkligen bortskämd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar