Jag hatar fördomar. Samtidigt är jag den förste att erkänna att jag själv har fördomar. Men jag tillhör oxå dem som tror att det aldrig blir riktigt farligt så länge man erkänner sina fördomar. Fast å andra sidan kanske det bara är "humbug", för på sistone har jag fått en ny en. Nämligen att 55-60 åriga karlar är idioter. Jag vet, jag veeet! ALLA är det inte, men gränsen mellan empiri och fördom är hårfin. Och de sista dagarna har jag hört så mycket dumt att det inte liknar någonting. Som mannen på tåget häromdagen berättade att hans systerson som bott i Kina i flera år nu "tagit hit en kinesiska" (Gud förbjude att kärlek hade nå't med saken att göra så att ett enkelt "träffat en kvinna" eller "gift sig med en kinesiska" skulle ha räckt). Eller min manliga kollega som i lunchrummet sa att han minsann alltid "hjälpt till hemma", t.ex. genom att "vara barnvakt". Då ska vi komma ihåg att han INTE bor hemma hos sin mamma och att barnen han talar om är hans egna. Ja men, VA?! (Förklaringar BORDE vara överflödiga, men.... Barnvakt är vi ju bara till andras barn eftersom ordet implikerar ett tidsbestämt och begränsat ansvar och hemmet är väl för tusan oxå ett gemensamt ansvar och alltså omöjligt att "hjälpa till" i).
Och på bussen häromdagen trampade en man i samma genre på min mobiltelefon. Visst, sörr'ni. När telefonen gled ner mellan sätena och hamnade på golvet framför mannen som satt bakom, reste jag mig, gick runt och sa "ursäkta, men min mobil ligger på golvet". Mannen i fråga tittade bara dumt på mig, varpå jag sa samma sak igen, nu lite högre. Denna gång blängde han på mig och fnös högljutt innan han tittade ner på golvet, SÅG mobilen och valde att TRAMPA på den. Nu blev jag sur och sa "ursäkta, men Du trampar faktiskt på min telefon". Ingen reaktion nu heller, så jag fick helt sonika sparka lite lätt på mannens fot för att till slut komma åt telefonen. Puckon! Hela bunten, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar