Drygt femton veckors glädje förbyttes plötsligt i sorg och svåra beslut. Jag känner starkt med Er. För Er. Och plötsligt känner jag mig oerhört ödmjuk och minst lika tacksam. Ibland är det nog bra med lite perspektiv även om det gör ont, också i mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar