Arbetsmoral

Efter att mitt pass på dagis var över och mannen kommit hem drog jag till jobbet för ett "kvällspass" när brandlarmet plötsligt gick. Blev så otroligt fnissig över min - och mina kollegors - reaktion. För tro inte att vi tog oss ut via nödutgången och gick till anvisad samlingsplats! Nej, det som hände - och händer - är att folk sticker ut sina huvuden i korridoren och frågar varandra om de tror att det är på riktigt. Någon ringer vakten för att kolla om någon övning planerats. Vi suckar och stönar och liksom "orkar inte gå ut". Dessutom "måste jag ju skriva klart det här" och "hissen funkar ju inte idag". Till slut enas vi om att fortsätta jobba: om det är på riktigt "så lär vi ju märka det så småningom, eller hur?". Inte ens ljudet av brandkåren utanför huset eller det faktum att vi sitter rätt många våningar upp i huset får oss att ändra oss. Snacka om hög arbetsmoral när de anställda är villiga att offra livet för att jobba färdigt!