Övat några tacktal på länge? Ni vet, "Oh, det var SÅÅ oväntat att just jag skulle få pris för bästa kvinnliga artist, Nobelpriset i litteratur, bäst klädda avloppsrenare - eller vad det nu vara månde - så jag har inte förberett mig". Och så lyckas de ändå hålla ett sjuttioelva minuter långt tacktal ackompanjerade av några passande tårar som sakta rinner ner för kinderna (har Ni förresten sett "Vänner"? Jag säger bara Phoebe, Rachel och Joey och - är det en tandkrämstub...?).Hur som helst, väl hemma igen insåg jag att det nog är på sin plats med ett tacktal - eller en lovsång, kanske....? - för all hjälp vi fått dessa två-tre veckor. För vi har kommit såå mycket längre med hus och tomt än vi vågat hoppas på tack vare svärföräldrar, svägerska och svåger som snickrat, röjt skog och dragit sly utöver att bistå med mat, dusch, tvätt och barnpassning. Säg till när det är Er tur - vi kommer som ett skott, jag lovar! S & A, E & C, vilka starka killar. L&K, A&J, tack för alla råd och tips över "duschöl" och whiskey. Och tjejerna S&L, utan Er hade det varit svårt att bli bröllopsfin med fem dagars varsel. Tror jag fick fler komplimanger den kvällen än jag fått sammanlagt i hela mitt liv (L, är ett klänningsköp/övertag möjligtvis förhandlingsbart....?). Fast när det gäller huset kanske vi först och främst skulle tacka vädergudarna som gjorde det oattraktivt att hänga på stranden hela dagarna.....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar