Sandloppor och Blötdjur

Efter drygt fyra dagar har vi kommit in i någon slags semesterrutin där förmiddagen består av lite huspyssel för mannens del (han lägger golv i vårt stora hus). Dottern och jag passar då på att promenera - oftast inte längre än till närmaste granne eller kompis där E får utforska världen på egen hand (det svåra med vår 15 kvadratssemester är att E inte kan vara ute på egen hand: vår tomt är gropig och jordig och full av tistlar och nässlor, så när vi är hemma blir hon en inomhusfånge bakom träplankorna vi satt fast i dörrhålet) medan jag får en kopp kaffe (idag ska jag dessutom få massage - hurra!). Sen blir det lätt lunch hemma innan vi packar ihop oss för en eftermiddag på stranden. Dottern ÄLSKAR både stranden och vattnet. Totalt orädd kryper hon bara rätt ut i vattnet - och fortsätter att krypa trots vågor och kallsupar. Hon storskrattar och avtvingar alla som går förbi minst en vinkning och ett leende. Efter att ha badat och solat oss trötta packar vi duschväskan och går över till grannarna/vännerna A&J för en dusch. Och sen har det blivit middag - och vin - med vänner varje kväll, antingen hemma eller ute (med begränsade matlagningsmöjligheter bjuder vi in oss själva både här och där utan att skämmas....). Sämre kan man ha det, eller hur?