Jag är lat!

Lustigt hur energiekvationen fungerar: ju mindre jag gör desto latare och tröttare blir jag. Och ju mindre jag tränar, desto mer onyttigt äter ju. Och vartefter den otränade tiden lider, desto mindre motiverad att sätta igång blir jag: "Åh Guu' va' jobbigt det kommer att vara första gången. Och vilken träningsvärk jag kommer att ha i flera dagar. Äsch, jag väntar till nästa vecka". Men efter jobb, besök på Kakelspecialisten (jo, vi lyckades välja kakel och klinkers till kök och badrum i ett huj - trots dotterns rastlöshet och utan skilsmässoframkallande trötthetsgräl) och Ikea tvingade M iväg mig till gymmet för ett sent pass. Och det VAR sjukt tungt och minst lika jobbigt. Fast nu efteråt är det riktigt, riktigt skönt. Och faktiskt känner jag mig redan lite piggare: Har t.om. ställt klockan på 05.00 (piiiip!) imorgon bitti. Så jag antar att jag får säga tack, trots allt.