Ja må hon leva uti hundrade år

Nu blev det ju inte riktigt så: Idag skulle hon ha fyllt 100 år, min älskade mormor. Hon blev 90, men de sista kände hon inte igen mig så de räknar jag inte. Hundra år sen hon föddes. Tio år sedan hon dog. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hade tänkt att "fira" med något gott i matväg, men det är liksom inte skoj när man är snuvig, trött och eländig. Så det får bli till helgen istället. Passar ju bra, Ölandsfisk eller kroppkakor hörde till mormsens absoluta favoriter. Hur som helst: Grattis på Din stora dag!