onsdag 30 april 2008
Inte vad det ser ut att vara
Efter tio dagar fick jag äntligen krama man och dotter - å som vi kramades! Mellan kramarna förundrades jag över hur mycket som hänt med dottern de senaste tio dagarna: två nya tänder, hon knatar runt soffbordet, kan en massa nya ljud, kan klättra ner från sängen och lipa. Men tro't eller ej, men även mannen hade "utvecklats". Plötsligt fanns det "mys" på bordet (vin, oliver och annat tilltugg) i väntan på han skulle få maten klar samtidigt som han glatt berättade att han gärna ville åka å kolla en majbrasa i närheten, plus att han besökt en loppmarknad - OCH HANDLAT - utan mig. Han som hatar fåniga traditioner, sällan kommer ihåg de där myspysiga smådetaljerna och knappt besöker loppisar ens under hot ska dessutom hänga med på ytterligare en imorgon. "Du ser ut som min man, men Du beter Dig inte som min man. Vem är Du?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk vad lite avstånd och längtan kan göra.
Kram G
...eller hur? Å så underbart det är när man väl träffas! Kram tebax!
Skicka en kommentar