"Att vara naken är hur naturligt som helst". Så brukar det ju heta. Och så kanske det är, men jag kan inte låta bli att undra, jag...
Vi var och simmade idag, hela familjen. I vanlig ordning var det hur mycket smått och stort som helst och som vanligt var det också gemensamt ombyte som gällde. Inga problem. Var och en sköter oftast sitt, alla skyler sig så gott det går osv. Åtminstone nästan alla. Idag klev en spritt språngande naken karl in, satte sig helt ogenerat med benen brett isär medan han väntade på att en dusch skulle bli ledig. Jag blev inte så lite fnissig. Inte över nakenheten, mer över.... ja, sättet han gjorde det på. Som om han ville säga just så, att det är hur naturligt som helst. Men det blev både tillgjort och krystat, inte alls naturligt. Och frågan är oxå hur naturligt det är om alla andra (jag var inte den enda) blir generade å hans vägnar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar