En sorts människor jag tycker genuint illa om är de som hellre tycks tala med alla runt omkring än den eller de de faktiskt borde koncentrera sig på. Ni vet, de som med HÖG röst vill visa hela världen att de kan, vet eller bara är så hippa eller coola att de knappt vet var de ska ta vägen. Några av dem är föräldrar och här handlar det snarare om att LÅTSAS konversera med barnet, men i själva verket visa omvärlden vilken toppenmorsa de är. Just det. Morsa. För jag har fått för mig att det är något framförallt mammor gör, fråga mig inte varför. Men jag är omvänd nu. Jag har sett ljuset..
Efter att ha vägt och mätt E på BVC (74 cm och 10,86 kg för den som undrar) gick vi till Öppna förskolan i samma hus. Vanligtvis hänger hon med gruppen på onsdagar, idag var det öppet för lite större barn. Och eftersom hon ändå måste byta till den här om ett par veckor, passade vi på att tjuvstarta lite. Å vilken skillnad det var. Mest slående (förutom ljudvolymen och E:s glädje) var att det nu är "pappornas tur". Av cirka femton föräldrar var vi tre mammor. Och det var där det hände. För en pappa gick omkring som om han vore... tja, kungen av Kungsan, tuppen i hönsgården eller vad 17 Ni vill. Med hög röst och yviga gester visade han alla att han minsann visste allt (rutiner, var allt finns etc.) på Öppna förskolan och att han kände alla - SAMTIDIGT som han "pratade med sin dotter" så att alla skulle höra att han lagade all barnmat själv, tog allt ansvar på nätterna och hade lärt dottern att använda pottan, säga en massa coola ord och en hel del annat jag försökte låta bli att höra. Det är så tröttsamt när människor bara går på om sig och sitt. Kan inte låta bli att undra om det är ett uttryck för deras dåliga självkänsla/osäkerhet när de blir så där ego och nästan lite nedlåtande måste fokusera på vad andra inte gör, inte kan eller inte vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar