Gårdagens enorma produktivitet - som även innehöll ett Ikeabesök där vi definitivt inte var ensamma och ett soffbordköp på Mio - slutade med välförtjänt hemmamys: en flaska vin till oliver och tapenade, mannens goda svamprisotto till en köttbit och fruktsallad med vaniljkesella. Och så Melodifestivalen, så klart. Den givna frågan för dagen är väl om rätt låt vann. Och så var det väl, även om jag höll tummarna för bröderna Rångedahls Mika-influerande och glädjespridande partylåt. Fast jag undrar en helt annan sak: Hur GÖR egentligen körtjejerna och killarna rent praktiskt i slutskedet? Jag menar, ta Caroline Jönsson (?) till exempel. Hon sågs i åtminstone tre nummer, dvs. tre olika outfits och tre olika frisyrer (för att inte tala om tre olika stämmor och koreografier att hålla i huvudet). Hur tänker hon när poängen börjar delas ut? "Hmmm, jag chansar på att Christer Sjögren vinner och sitter kvar i min "moulin rouge"-flaggiga klänning, oj hoppsan, vann Perelli?! Shit, snabbt byte till det svarta fodralet!". Eller sitter hela kören helt sonika nakna bakom scenen för att vara beredda på alla eventualiteter? Tål att tänka på, eller hur?Efter festivalen var jag så trött att ögonen gick i kors. Men ingen pardon gavs. Det var ju dax för dagens höjdpunkt: uppföljningsavsnittet av "Livet kan börja/This life" (se inlägget den 14 mars). Men vilken besvikelse det blev! Tyckte inte det förklarade ett endaste något, handlingen var krystad och den där täta känslan mellan karaktärerna saknades. Å så saknade jag Ferdy och Kira. Så "Buuuu". Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar