Det är något visst med bröllop. Extra roligt är det med vinterbröllop. Som en extra fin present till alla gästerna i en annars så festfattig årstid, liksom. Och alla är alltid så fina, så glada på bröllop. Särskilt brudparet, förstås. Gårdagskvällens brud på
Tvålpalatset vid Mariatorget (perfekt festslokal, hade inte den blekaste om att Tvålpalatset ens fanns) var så vacker, så vacker i 50-tals inspirerade klänning med mycket "vipp" i kjolen (brudens vän och klänningens designer satt vid mitt bord i en minst lika snygg blåsa hon oxå). Men själva vigselceremonin var nog det kortaste jag varit med om. Vi var fler som tittade förvånat på varandra: "va'?! alltså, är det över?". Men som P sa: det är ju festen som räknas. Och god mat och dryck, mycket dans och roliga tal gjorde att det blev en mycket trevlig tillställning, det förstår Ni säkert om jag säger att de trötta småbarnsföräldrarna inte var hemma förrän klockan var två!
Bröllopspresenten? Till sist bestämde vi oss tillsammans med övriga familjen för en Lamino-fotpall (oljad ek, coffee-brown klädsel) i bröllopspresent. Lustigt det där hur våra presenter till andra ofta är sådant vi själva skulle vilja ha.... Älskar den vackra möbeln! Fast det klart, själva Lamino-fåtöljen står ju till att börja med högre på önskelistan än pallen.
Ps. Har blivit mer och mer förtjust i 50-tals möbler (Lamino formgavs av Yngve Ekström 1952 och har ju blivit en klassiker). Någon som vet något bra ställe som säljer begagnade sådana?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar