Tuff ändå

Lillan har fått sin första snuva. Förvånat ser hon på mig och mina misslyckade försök att snyta henne (kan ju inte precis be henne fräsa....). Och vi kan nästan se hur hon försöker krypa ur kroppen, inte minst inatt: det är ju något hon aldrig känt förut, något som inte känns rätt och då går det ju inte att sova (tror att jag sjöng "Imse vimse" och "Du är så fin" - de och det enda som fick henne att sluta gråta, åtminstone för en stund - minst 135 gånger mellan klockan 12 då hon vaknade och kvart över två då hon lyckades somna om).

Nu är det nog inte det som är E:s problem, men när jag var liten (yngre, mindre) fick jag lära mig att man ALLTID blir förkyld om man inte har mössa. Fast inte övertygade det mig om att ha mössan på mig (är för övrigt inte heller säker på att sambandet är empiriskt belagt annat än att vi vet att en stor del av kroppsvärmen försvinner den vägen). På den tiden hade tuffa tjejer ALDRIG mössa. Mössor var för småbarn och töntar. Min egen åkte alltid av så fort jag var utom synhåll från fönstren därhemma. Men nu, nu är det precis tvärtom. Coola killar och tjejer har mössa. Samma sak med hjälm i skidbacken. Det är de coola killarna och tjejerna som KAN åka lagg eller bräda som har hjälm, inte nybörjarna. Märkligt hur saker och ting vänds upp-och-ner. Vem bestämmer egentligen hur det ska vara? Oavsett vilket, under E:s och min shoppingtur till Sickla idag köpte jag mig en ny fin mössa från svenska SKHoop på Naturkompaniet. Har lyckats sumpa bort båda mina mössor i vinter. Och det senaste årets vana att ha dem på huvudet istället för i fickan har gjort att jag numera faktiskt fryser om huvudet, något jag aldrig skulle ha erkänt när jag var femton.

Bilden är hämtad från SKHoops webbsida www.hoop.se