Idag var vi och simmade med E igen. Första gången på fortsättningskursen i babysim och första gången hon fick prova rutschkanan. På mage och med huvudet före for (nåja) hon ner i vattnet tre gånger. Hur duktig som helst! Roligt också att se hennes simkompisar, hur stora de blivit och att de "kommit ikapp" E viktmässigt - även om om E fortfarande har tjockast lår. Håll tummarna för att de nya badbyxorna (för 9-12 kg) räcker hela kursen ut!Å apropå tjocka lår. Tittar på TV 3:s dokumentär "vi äter oss till döds" som handlar om operation som "enda utväg". Så gott som alla inslag i programmet slänger en känga åt samhället som inte kan operera alla som behöver, har lagt ner fettkliniker och hälsohem, dragit in privata dietister, sjukgymnaster etc. Med risk för att sticka ut hakan här och trampa på ett gäng ömma tår här, men hur mycket kan man egentligen lasta samhället för något man själv gjort/en situationen man själv försatt sig i? Jag menar, om Du redan fått all ovanstående/möjlig hjälp och gått ner 50 kg men sen inte lyckas fortsätta på egen hand - är det då samhällets fel? Fast min största - och egentliga - fråga är hur någon kan låta det gå så långt som till 320 kg. Och hur fasen har man råd att äta så mycket som dessa gör och behöver?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar