One of those days....

Vanligtvis har vi världens underbaraste dotter. Hur lätt som helst att ha att göra med. Men vissa dagar.... Idag, till exempel. Idag har ta-mej-fasen ingenting varit riktigt bra. Missnöjesgnäll och trötthetsskrik hela dagen. Förmodligen de nya tänderna som spökar. Eller så tycker hon att M och jag är ruskigt tråkiga efter all uppmärksamhet hon fick av allt å alla hela julhelgen (jag satsar mina pengar på det). Såna här dagar kan jag inte låta bli att tänka på föräldrar som har det så här ofta, jämt och mest hela tiden. Skulle definitivt ringa "Plus" (Sverker Ni vet?). Jag skulle hävda att distansköplagen gäller och att jag vill utnyttja min "ångervecka", men att BB inte vill gå med på det. "Ska det va' så här? Va'? Är det så? Svara mig!"

Å andra sidan kanske det finns mer att vinna (pengar att tjäna?) på att sätta ut henne på Blocketn/Tradera: "Flickbebis, sex månader gammal, säljes till högstbjudande. Utropspris 20 kronor". Undrar hur många spänn vi skulle få för henne. Eller vem som skulle knacka på dörren först: Barnavårdsnämnden eller polisen. Äsch, troligen skulle våra nära och kära skulle få oss inspärrade på psyket innan myndighetsfolket hann nå oss (eller så kanske vi skrev in oss där frivilligt efter tillräckligt många nätters sömnlöshet - det ska ju vara värsta formen av tortyr har jag hört).

Men mina funderingar avbryts av att dottern lägger sina knubbiga armar runt min hals och avfyrar ett fantastiskt leende innan hon ger mig - vad hon tror och tycker är - en stor blöt puss. Och då inser jag att inget annat spelar någon roll: jag inte skulle byta bort henne för allt i världen.