Nu handlar det om dagar innan vår fina utsikt är borta för gott. Huset framför oss har nu nått våra höjder och snart kan byggjobbarna stirra rakt in i vårt vardagsrum (slut på springandet lägenheten runt med brösten i vädret och E:s mat droppandes ner på golvet, alltså). Trist (ja att utsikten försvinner, alltså), men väntat. Och vattnet finns ju kvar på "armlängs avstånd" i allafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar