Statusindikatorer

Onoff, Siba och andra teknikbutiker är duktiga på att ösa in reklam i min brevlåda - trots den lilla notisen "ingen reklam, tack, men gärna Ikea-katalogen (var 17 är den f...ade katalogen, förresten? Skulle den inte distribueras för flera veckor sedan?!). Å det beror inte på ouppmärksamma eller ignorerande reklamutdelare, snarare på att avsändarna kommit på knepet att bifoga reklambladen med morgontidningen. Ta-dah! Problemet löst... (inte för skogen och sophämtarna och miljön förstås...). Å när de väl kommit innanför tröskeln kan jag inte låta bli att bläddra igenom dem - och förundras över hur priserna på teknik sjunker innan någon hunnit säga flaska!

.

Förr i världen var teknikprylar det samma som statusprylar (minns hur jag med fem spänn i veckan sparade ihop till min första kasettbandspelare. Året var 1978 och it took forever och då hade jag inte råd med någon kassett.Mormor förbarmade sig och köpte en till mig. Därav mitt speciella förhållande till Bonnie Tylers "It's a heartache"). Med de sjunkande priserna och möjligheten att handla på avbetalning har 42 tums plasma skärmar, i-pods, playstations etc. etc. inte alls samma status som tidigare. Bra eller dåligt? Idag tycks istället design tagit över den rollen: heminredning och mode (kläder, skor och väskor). Har man inte Jimmy Choo och Stella i garderoben, Arne Jacobsen vid bordet och en Birkin-väska över armen räknas det liksom inte. Bra eller dåligt?

.

Själv kan jag bara drömma om prylar som dessa. Men i mellanläget mellan Ikea och R.O.O.M eller London W8 shoppar jag mer än gärna. Gillar vackra saker och kan liksom inte låta bli (någon sa att man ska fulla sitt hem med saker som är nyttiga och saker som är vackra, allt annat ska ut). Å så klart är det bra att möjligheten att handla teknik på krita finns: Vår TV har just brakat ihop, för gott verkar det som. Visserligen var det väntat sedan länge (se tidigare inlägg), burken har ju ändå 13 år på nacken. Men nu ser det alltså äntligen ut att bli en platt sak i vårt vardagsrum.