Jag vet att jag reflekterat över det tidigare, men visst 17 är det konstigt att det är så otroligt offentligt att vänta och att ha barn? De senaste dagarna har M och jag fått kommentarer om hur vi sköter och tar hand om E - å då pratar jag inte om släkt och vänner. Okända människor på stan tycks ha gjort det till sin sak att uppfostra alla ungar de lägger ögonen på. Hur kommer det sig? Jag menar, hur ofta får överviktiga kommentarer om - eller välmenande klappar PÅ - sin mage av främmande människor på stan? Eller hur ofta får ett par som är uppenbart irriterade på varandra uppmaningar om hur de ska sköta sitt förhållande? Visst, Freud skulle förklara det med det kollektiva undermedvetna och den gamla tidens samhälle då barnen var hela byns angelägenhet. Men varför skulle just detta ha bitit sig fast i vårt undermedvetna när vi tappat så mycket annat? På den tiden brydde vi ju oss om varandra generellt, umgicks socialt med hela grannskapet och uppvisade ett stort mått civilkurage. Om Freud har rätt, varför anammar vi då inte detta idag?Ps. Å apropå kommentarer om vikt: E väger numera 6550 g, är 58,5 cm lång och ligger därmed en bit över normalkurvan. Den vänliga damen frågade försynt om jag har grädde i brösten...
6 kommentarer:
Men shit vad folk är dumma!
...Eller hur?! Å det värsta är att den dumheten inte tycks ha några som helst gränser....
Det är bara att inte bry sig!!! Att folk orkar bry sig om små små bebisars vikt är bara beviset på hur sjukt vikt fixerat vårt samhälle har blivit...
Fin blogg du har!
:-)
Instämmer, Elin. Fast det värsta är att jag påverkas - hur mycket jag än försöker hålla emot. Är hon inte lite väl rund? Borde jag kanske inte ge henne mat varje gång hon vill ha? Ammar hon för länge? Dumt, va'?!
Hej gumman! du ska verkligen inte bry dej jag fick själv höra samma kommentar när jag amma. Men min bestämmda åsikt ar i alla fall att E är en helt fantastisk bebis både söt fin vacker och allt man kan önska sig, hon kan inte vara mer perfect tycker jag.
Gulle dej, M!
Skicka en kommentar