Antar att vi alla varit där någon gång: framför hyllorna i videoaffären med totalt hjärnsläpp. Hur "filmsugen" man än är kan man liksom inte välja. I mitt fall finns det ett helt gäng med filmer jag skulle vilja se just nu, så det borde bara vara att plocka en ur högen. Problemet är bara att allihopa är av det lite svårmodiga slaget (åtminstone om jag ska gå på hörsägen) och att jag sällan är på rätt humör. För jag lever i någon slags naiv föreställning om att det finns ett rätt humör för varje film. Ni vet, romantiska komedier om man är lite deppig eller vill ha något förutsägbart. Amerikanska storbudget produktioner där någon amerikan räddar världen om jag inte orkar tänkta. Dessutom finns det filmer jag tycker att alla borde se och de är de allra svåraste att hitta rätt tillfälle för. Ta "Lilja4-ever", till exempel. När är det rätt tillfälle att se en sådan film? Om jag redan är deppig skulle jag förmodligen vilja ta livet av mig efter filmen och vem vill sabba ett gott humör med en deprimerande film? Resultatet? Efter att ha stått och hållt i den hundrafemtioelva gånger under ett par års tid sände SVT filmen på TV. Och då fanns det liksom ingen återvändo: det var då eller aldrig. Och visst var den bra. Nyttig, nödvändig och bra. Men känslan av att vilja hoppa från närmaste bro fanns kvar....
Just nu finns "Babel", "De andras liv", "Last king of Scotland", "Brokeback mountain", "Syriana", "Thank you for smoking", "Bobby", "Little children", "Maria full of Grace" och "Capote" på min "ska-se-lista".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar