Under morgonens fika diskuterade vi gruppfördomar. Fördomar mot grupper innebär ju att "vi" nedvärderar "de andra" och tillskriver dem nedsättande epitet: de är lata, dumma, kriminella osv. Ni vet, "zigenare" är stöldaktiga, araber lata och överviktiga människor är ointelligenta. Alla gruppfördomar är dock inte nedvärderande, det finns en som skiljer sig från de övriga. För fördomar mot judar som grupp gör ovanligt nog precis tvärtom: De som har fördomar mot judar menar att det är deras smarthet, strategiska förmåga, arbetsvillighet (och därmed pengar) och förmåga att dupera allt och alla som är det "farliga". Intressant, eller hur?
Under samtalet sa en kollega att hon tyckte att hon hade rätt att ha fördomar om "zigenare". Efter att tidigare jobbat som patrullerande polis hade hon "mött så mycket zigenare" att hon tyckte sig ha rätt att tycka att de var på ett visst sätt (läs: kriminella).
Därmed är vi tillbaka vid den eviga frågan: Var går gränsen mellan fördomar och empiri? Och har någon någonsin rätt att ha fördomar?
Själv tror jag att alla människor har fördomar, men att de blir "mindre farliga" om vi är medvetna om vilka fördomar vi har. Alla har ju t.ex. rätt att bilda sig en uppfattning baserad på sina erfarenheter, men det innebär inte att vi har grund för kategoriska uttalanden. Om jag har träffat hundra tyskar och alla varit korkade betyder det ju inte att alla tyskar är korkade. Ganska självklart, eller hur?
Ps. Till min kollegas försvar bör också sägas att hon, även om hon ansåg det vara en demokratisk rättighet att ha fördomar, oxå menade att alla måste vara medvetna om sina fördomar och beredda på att ändra uppfattning.
Ps II. Det ska tilläggas att ALLA poliser som jobbat med bus inte delar min kollegas uppfattning. Så mycket för mina fördomar om poliser, alltså! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar