För ett tag sen blev jag tillfrågad om jag ville tala för "adoptivföräldrar och blivande adoptivföräldrar". Blev smickrad, förstås, men det innebar också ett antal dilemman. Jag tror inte att det finns adoptionsspecifika frågor och i min värld finns det inga "adoptivföräldrar", bara föräldrar. Och finns det inga adoptionsspecifika frågor existerar inte heller "adopterade" som grupp. Jag har automatiskt inte en massa gemensamt med andra adopterade bara för att vi alla har varit med om en stor separation i tidig ålder. Vi är individer och personligheter med olika erfarenheer och inställningar. Dessutom har adoptionen aldrig varit nå’n stor grej för mig och jag avskyr att adoptioner ALLTID måste problematiseras. Så vad gjorde mig till en bra föredragshållare i den här kontexten?!
Just det, faktiskt. Fick mycket bra gensvar från publiken som var både intresserad och frågvis. Och även om det inledningsvis kändes lite darrigt - håller ungefär två föredrag i veckan inför 10-200 personer, men det är annorlunda att inte ha yrkesmasken att gömma mig bakom - fick jag omdömen som naturlig, säker och trygg. Roligt!
Och med en dag som började med brunch på Mojo (nytt koncept: välj din egen brunchkombo - we like!!) och slutade med middag på Roppongi blev det här en riktig toppendag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar