Har idag åkt bil i fyra timmar för att hålla en två timmar lång föreläsning - å sedan åkt fyra timmar tebax igen. Är det sånt som kallas lite snack å mycket verkstad!?
Publiken var bra, fick en bra dialog och lärde mig massor. Inte minst om mig själv och människor generellt. För i publiken fanns bara två kvinnor. Under lunchen innan berättade kursansvarige att en av kvinnorna var hans sambo. Å tror Ni jag kunde låta bli att fundera över vem av dem det var?! Icke. Och det var bara förutfattade meningar som styrde funderingarna: "Hon är för ung, hon är inte hans typ, han hade ingen ring, men hon har…". Alltså, vad ÄR det som gör att vi människor måste ha koll på hur saker och ting hänger ihop? Tänker på den gång jag var barnvakt till blonda E och träffade P på stan. Jag bar E medan P tog stod lutad mot barnvagnen medan vi snackade. Och folk tittade! Vi riktigt såg hur tankarna snurrade runt: "två koreaner å en blond unge… adopterad? Näe…eller?!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar