Lilla Pricken

Allsång med Sara Edwardsson

2012-02-07T19:15:00.001+01:00

Med risk för att verka väldans enkelspårig har vi nu bokat biljetter till Allsång med Sara Edwardsson (den människan tycks för övrigt - å till dotterns förtjusning - vara överallt). Men nå't skoj ska vi väl ha när mannen är ute och far. Åsså får vi sällis av en dotterns bästa kompisar. Hur kul som helst. Någon mer som vill haka på?

Ps. För övrigt brukar vi kunna skylla på Sara när dottern sjunger den ena 1980-tals dängan efter den andra här hemma (se tidigare inlägg här). Typ, "Tommy tycker om mig" eller "Vingar". Låtar som varit med på "Den flygande mattan" eller något annat "Sara"- eller "Bolibompaprogram". Men i somras sjöng hon "Två av oss" för att en dagiskompis föräldrar haft den på sitt bröllop. Och idag bestod repertoaren av "ABC". Så hur gärna jag än vill skylla på Sara inser jag att det inte är hennes fel......

Sol, snö och snowracing - åsså en massa kompisar, så klart

2012-02-05T20:41:00.005+01:00

Lite hosta har ingen unge dött av - än mindre stannat hemma från dagis för. Särskilt inte vår, som har någon form av barnastma (som oftast bara visar sig vid väderomslag - luftfuktigheten - och som hon inte lider ett dugg av) och alltså hostar rätt ofta utan att vara sjuk. Men när hon dessutom har en antydan till takdropp (alltså långt ifrån någon riktig "elva") och båda föräldrarna har en galet fulltecknad vecka framför sig, utbryter viss panik: "vem av oss ska vabba om det skulle visa sig bli nödvändigt...?".

Precis det hände i måndags. Å eftersom "sten, sax, påse" inte kändes som något bra alternativ, blev det ett samtal till farmor. Kunde hon möjligtvis....? Och tack å lov kunde hon det. Hon och faster och kusinerna. Så i måndagskväll kördes hon söderut och under veckan som gick fick hon gosa med dem alla. För egen del har det inte blivit så mycket gos. Bara jobb, faktiskt. Å hur trist det än låter har det varit fantastiskt skönt. Att kunna koncentrera sig på jobbet utan att ta hänsyn till vare sig dagishämtningar eller middagsbestyr. Särskilt i det här läget, med en "deadline" för ögonen. Jag har jobbat tills jag KÄNT mig färdig. Kört ett träningspass och sedan jobbat ett par timmar till. Vardagslyx för småbarnsföräldrar!

Men det är klart att jag saknat henne. Så det har varit extra mysigt att få hänga hon och jag hela helgen medan mannen jobbat. I fredags var han visserligen hemma efter att ha hämtat dottern. Då hade vi en liten dagiskompis här på fredagsmys (tacos och glass och popcorn och film). Men sen har vi varit solo, hon och jag. Eller ja... Under våra timmar i pulkabacken träffade vi flera av hennes kompisar. Och vi åt lunch och middag med mina finaste, hon har lekte hos grannarna som sedan kommit över på ett glas vin. Och idag träffade vi andra kompisar i pulkabacken och hon har varit på 5-årskalas. Men i alla fall. Mysigt har det varit.

Ps. Tack alla Ni för hjälpen med Lillskrutt under veckan - jag är SÅ tacksam!

Smarta prylar

2012-02-04T20:07:00.001+01:00

Min Cord-Ctrl försvann spårlöst när dottern "kollade bompa" på min telefon för någon månad sedan. Så mannen lovade mig sin. Men den kunde han inte hitta. Så idag blev det två nya på Designtorget. Dessutom hittade jag en liten "flaskväska": perfekt att lägga kortet och nycklarna när Du tränar. Inga fler "gömma nyckeln"-lekar på gymmet, alltså.

Jag längtar till och bort

2012-02-02T09:58:00.000+01:00

Hur skönt vi än hade det på semestern alldeles nyss och hur utvilad jag än kände mig när jag kom hem, gick det skrämmande fort att komma in i vardagligheterna igen. Å knappt har jag kommit hem förrän jag längtar bort igen och sysselsätter mig med att planera nästa resa. Åtminstone i drömmarnas värld. Fast helgtidningens resebilaga visar att det inte behöver kosta skjortan med en minisemester, en myshelg nånstans i Europa. Till rätt (?) plats och vid rätt tidpunkt kan man få flyg och två nätter på hotell till Barcelona för 2665 kr. Eller till Rom för 2970 kr. Eller till London för 2200 kr. Eller Berlin. Eller Paris. Eller...... Nån som vill följa med....?

Senaste alstret

2012-01-30T20:19:00.004+01:00

Ett fint stilleben mötte i badrummet i morse.

2012-01-29T19:58:00.002+01:00

Sol, snö och pulka-/skidåkning: - håll med om att det kräver apelsiner...? Att stå med iskalla och apelsinkladdiga fingrar i en pulkabacke i solsken för mig alltid tillbaka till min barndomsvintrar. Det och att med rosiga kinder och svettig panna sedan tillbringa resten av dagen i understället/långkalsongerna, fika och spela spel.

Precis så har vi haft det idag, dottern och jag, efter en förmiddag på gymmet (dottern på barnpassningen medan mor stod på löpbandet) och terminens första dansskolelektion. En bra dag.

Dockteater Tittut

2012-01-28T16:22:00.004+01:00

Eftersom mannen jobbar hela helgen passade dottern och jag på att gå på dockteater. Det var mitt första besök på underbara dockteater Tittut, men dottern hade varit där tidigare med dagis. Som alltid är jag stum av beundran på hur mycket effekter man kan få till med små medel och över hur alla de små (pjäsen "Pimpa den lilla hunden med röda prickar" vänder sig till barn mellan 2 och 5 år) levde sig in i berättelsen. Åsså är jag som vanligt glad för att den har staden bjuder på så många möjligheter och intryck för smågryn till billig peng.

En ny generation Carola-fans...?

2012-01-27T23:14:00.001+01:00

Ända sedan Bolibompas "Den flygande mattan" valde att köra Carolas "Tommy tycker om mig" som allsång har den låten gått varm hemma hos - både på Spotify och på YouTube - och alla dotterns dagiskompisar (åtminstone verkar det så....). En högoddsare: - Hade Du frågat mig för tio år sedan hade jag inte satsat pengar på att Carola skulle gå hem i barnstugorna igen år 2012. Dotterns Carola-hysteri tar sig många uttryck: Dels i den prickiga finklänning hon köpte (jo, alldeles själv) i julafton eftersom den påminde om den Carola hade vid ett tillfälle, dels i att hon slaviskt följer The Voice Sverige. I väntan på att programmet började pysslade hon dessutom fåtöljerna som "den blinda juryn" använde i de inledande programmen av äggkartonger (själv fattade jag inte ett dugg förrän hon konstaterade att "Carola ska sitta i den här och han från "Så mycket bättre där"). Vad säger man...?

Barn & Vuxna

2012-01-26T11:23:00.000+01:00

På semestern överhörde jag ett samtal på lekplatsen. Två mammor som under ca 15-20 minuter förmanade sina två döttrar, cirkus 5 år gamla, dels om att akta sig för alla farligheter de kunde stöta på under sina timmar (två) på Bamseklubben och dels om att de "nu MÅSTE ha JÄTTEJÄTTEroligt" eftersom de hade "betalat jättejättemycket pengar" för att de skulle kunna vara på Bamseklubben. Med tanke på att en av döttrarna - som jag uppfattade det - redan var rätt nervös inför två timmar med fyra kvalificerade vuxna (barnskötare och förskolepedagoger) tyckte jag kanske att de skulle fokuserat på att inte skrämma upp dem ytterligare. Och visst är det klart att barn ska göras medvetna om att saker och ting kostar pengar här i livet, men att lägga en sådan press på barnen att de får dåligt samvete om de inte här "jättesuperkanonskojigt" är ju rätt.... taskigt.

Och apropå barn och vuxna: det rör sig många (i mitt tycke) roliga tankar i dotterns huvud nu. Ett exempel:
- Mamma, varför får vuxna vara uppe mycket längre än barn på kvällarna?
- Jaa... det är för att vi vuxna inte behöver lika mycket sömn och för att vi behöver fixa en massa saker på kvällarna.
- Neeej. Det är nog för att vuxna växer mycket längre som de får vara uppe mycket längre.

Årets första - å andra och tredje - bok

2012-01-25T17:07:00.003+01:00

Årets första bok blev en "dussindeckare" (Ni vet, den där typen av deckare där läsaren för följa en och samma polis genom flera böcker, är lättlästa, lämnar sällan något bestående intryck , ofta skrivna av en svensk kvinna och där "plotten"/vem som är mördaren brukar kunna gissas redan på sidan 50. Perfekt semesterläsning, alltså). "I natt är Du död" av Viveca Sten är den fjärde boken om polisen Thomas Andréasson som utspelar sig på Sandhamn med omnejd. Tycker att Sten tillhör de bättre i genren och tyckte nog också att den här var hennes bästa.

Bok nr två blev "skit i mössan" av Åsa Erlandsson och Eva Thimgren. En bok som enligt utsago skulle vara "väldigt rolig att läsa" och slå hål på en mängd myter och lögner relaterade till familj och föräldrarskap. Typ "fötterna växer en storlek efter graviditeten", "löss smittar via mössor" och "barn blir hyperaktiva av socker". Men också en hel del allmängiltiga av slaget "morötter förbättrar synen", "man får mask i magen av att äta snö" och "man får kramp av att äta innan badet". Men jag vet inte. Så där himla skojig var den inte. Och så tycker jag nog att de själva gick i fällan, dvs. missade med att redogjorde för alla källor och fakta och hur undersökningar gjorts när de "gick till botten" lögner, myter och vandringssägner.

Bok tre blev "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. En riktig "feelgood" roman av samma slag som filmens "romantiska komedier": man vet vad man får redan när man står där med DVD-fodralet i affären/videobutiken. En söt, trevlig bok som lämnade en riktig bomullskänsla.

Dotterns senaste pysselalster

2012-01-24T23:00:00.000+01:00

Dotterns pysselperiod fortsätter. Förutom att hon scrappar (jodå, av Gudfar fick hon ett Scrapset i julklapp, så nu stämplas och stansas det för fullt) gjorde hon ett alldeles egenhändigt födelsedagskort nyligen. Dessutom fortsätter hennes förkärlek för att klippa och måla på toarullar. Och häromdagen såg en ny design dagens ljus: Blommor i vas. Påhittigt, eller hur...?

Hur många böcker läser Du per år?

2012-01-23T16:49:00.001+01:00

För mig är böcker starkt förknippade med resor (apropå min strävan efter att få uppleva olika saker, att få resa, få smakupplevelser och uppleva oväntade möten med människor). Böcker är ju - med risk för att låta väääldigt djuplodande här - en inre resa, också ett sätt att uppleva. Fast framförallt handlar det om att jag alltid läser massor på mina resor. Annars också, men extra mycket då. Jag är stammis på alla hotells "bokbytarhyllor" efter någon dag eller två. Så har det alltid varit (som barn sa min mormor alltid att "inget förslår ju åt dig" när jag läst ut julklappsböckerna under jullovets första halva). Under vår kanarievecka hann jag med tre stycken.

För en tid sedan fick jag frågan om hur många böcker jag läser per år och jag hade inte en aning (däremot har jag sedan studietidens behov av att planera tentaläsningen rätt bra koll på hur fort jag läser). Så kanske är det dax att ta reda på det nu?

Räkningen kommer att ske här på bloggen, några korta ord om vad det är för bok och vad jag tyckte om den - utan att för den delen skriva fullödiga recensioner och omvandla detta till en bokblogg. Högt och lågt. Och bered Er redan nu på att det kommer att bli en galen blandning av boktyper.

Äntligen snö, äntligen vinter!

2012-01-22T19:25:00.007+01:00

Något motsägelsefullt med tanke på mitt senaste inlägg, det medges, men visst är det fantastiskt härligt att snön äntligen kom! Och att det äntligen gick att vara utomhus en längre stund.

Vi har varit totalt urusla på att vara ute med vår kråka den här vintern och jullovet. Det har liksom inte varit så roligt: ingen snö att åka pulka på, inte tillräckligt kallt för att det ska ha varit skridskois på vår sjö, men för halt för att cykla och för kallt för att gräva i sandlådan. Bara trist. Men idag, efter att hela familjen kört ett träningspass på gymmet, tog vi Snowracern med oss ut i parken där det vimlade av ungar och föräldrar som körde för fullt i backen. Massor av kompisar och härliga skratt för både stora och små. Drygt två timmar senare fick vi sällskap in av några små vänner med lika rosiga kinder som vi. Då byggdes det kojor, fikades och målades istället. Ett bra slut på en härlig helg som förövrigt bestått av trevlig fredagsmiddag (å mycket 80-tals nostalgi) hos dotterns kompis M och hennes föräldrar samt barnkalas hos dotterns bästa kompis i lördags.

2012-01-20T16:13:00.005+01:00

Är nu tillbaka på kall svensk mark efter en vecka i solen på Kanarieöarna. Kan inte säga att jag precis längtat.... Vädret har varit okej, som en vanlig svensk sommar ungefär. Lite moln, lite blåst och ganska mycket sol utan att vara riktigt, riktigt varmt annat än i korta stunder. Men det var vi inställda på och det gjorde inget. Bara att få tanka "ljusbatterierna", få sol på nosen och slippa mössor, vantar och vinterkängor var underbart.

Vi har sovit, ätit, läst, tränat och vilat. Och med "all inclusive" har vi knappt behövt fatta ett enda beslut på hela veckan. Dottern har levt livet på Bamseklubben och minidiscot, träffat nya vänner och bara varit lyckligt över att kunna ta "flipfloppisarna" till poolen.

Och även om jag inte precis varit stormförtjust i just det här stället (nivån på "all inclusive"-charter kan ju som bekant variera rätt ordentligt) slogs jag - som alltid när jag reser med familjen - av hur fantastiskt det är att få uppleva saker nya saker och nya platser tillsammans. Att det är upplevelser vi borde samla på oss i livet, inte prylarna.

Under resan talade vi en del om drömmar, mannen och jag. Om vad vi drömmer om (men också om vad en dröm egenligen är: Önskningar eller målsättningar som ska uppfyllas? Planer som gick i stöpet? Eller är drömmar något som per definition SKA vara ouppnåeliga och orealistiska?), både för oss som familj och för oss själva. Och med risk för att låta som Mads Mikkelsen (Ni vet, dagarna Du minns, dagarna som passerar, dagarna hit och dagarna dit....) i den där reklamen är det ju faktiskt upplevelserna vi minns när vi ritar vår livskurva som den hittills sett ut. Ingen av oss skulle ju - väl? - markerna inköpen av prylar, hur eftertraktade de än är eller var, som livets höjdpunkter? Ofta är våra upplevelser förknippade med resor (stora och små, yttre och inre), människor, möten, smak och doft.

Så vad det nu än är, en dröm, en plan eller ett mål, så vill jag - vi - nu försöka prioritera allt detta före sakerna, prylarna och grejerna. Nödvändiga prylar, ja visst. Men "glädjeprylarna" får hädanefter stå tillbaka för resor till platser jag aldrig tidigare sett eller upplevt - vare sig det handlar om ta tunnelbanan till ett nytt café i någon förort jag aldrig tidigare besökt eller om att få rida elefant tillsammans med dottern i Thailand.

Hmm....

2012-01-10T18:25:00.002+01:00

Säkert finns det både en och två poänger med detta, men jag kan ändå inte låta bli att undra över pappornas roll för barnens hälsa... Nej visst nej, mammorna har ju ALLT ansvar för barn och hem medan mannen sliter för brödfödan hela dagen och inte har NÅGOT SOM HELST ANSVAR för sina barn. Hur kunde jag vara så korkad att jag glömde det...?!? Aargh....!!!

Ps. Den pragmatiska "lösningen" hade väl varit att forska på stressad FÖRÄLDRARS inverkan på sina barns hälsa - för det var väl ändå DET som var poängen - inte könet....?

Långkokssöndag

2012-01-08T20:20:00.002+01:00

En söndag med sovmorgon och långfrukost, bullbak i ugnen och långkok på spisen, honungsvatten och te, ett par avsnitt av "West Wing" på DVD:n och "Tour de Ski" på TV - åsså ett trevligt fikabesök som stannade på middag. Med andra ord, en perfekt söndag.

En välspenderad lördag

2012-01-07T18:22:00.000+01:00

Äntligen var hela familjen åter samlad! Ett lunchbesök på Dieselverkstaden där det bläddrades i böcker och kollades på film bibliotekets minibio. Sen hemmamys för hela slanten!

Prinsessdagar

2012-01-06T18:36:00.008+01:00

Eftersom mannen var på årets första jobbresa under Trettonhelgen behövde vi piggas upp lite, dottern och jag. Så i torsdags bestämde vi oss för att ha lite "julgransplundring" tillsammans med några av dotterns dagiskompisar. Närmare bestämt tre stycken....

Så det var fyra små loppor som följde med hem efter dagis och som i full prinsessmundering lekte, pysslade, dansade disco runt granen, åt tacos och plundrade granen på skumtomtar, mariannekarameller och godisremmar. Efter tre timmar hämtades kompisarna (under vilda protester) och jag trodde dottern skulle slockna bums. Men hon höll ut till nära nog 21. Å andra sidan vaknade ungen kvart över tio imorse....!

Å då var det dags för nästa "prinsessäventyr": Disney on Ice i Globen som i år hade temat "prinsessor och hjältar". Tillsammans med bästa S fikades det (nästan direkt på frukosten som intogs klockan halv elva!!) innan dottern fick se Ariel, Rapunzel, Snövit, Askungen, Törnrosa, Jasmine och Tiana - behöver jag säga att dottern var nöjd?

Mitt stora nöje var så klart att få vara med om dotterns äventyr, att få uppleva alltifrån att få se Globen på nära håll (från både utsidan och insidan) till den eldsprutande draken och fyrverkerierna på slutet. Och jag var så klart imponerad över konståkningen. Men ska jag vara lite kritisk saknade jag Disneys kanske mest självständiga prinsessa Mulan (å andra sidan är hon väl kanske inte riktigt någon prinsessa...).

...Åsså kunde jag inte låta bli att "matematisera" och fundera. Hur mycket omsätter en sån här grej egentligen? Jag menar, Globen rymmer i runda slängar sextontusen personer, det var nästan fullt på "vår föreställning" som var dagens andra (totalt "spelar de" i Globen i fyra dagar innan de åker vidare till Göteborg, Malmö och andra ställen) och biljetterna för dottern och mig gick på 485 spänn. Hm... Dessutom fikade vi alltså innan och köpte en liten förpackning popcorn för 40 spänn (med prinsessmotiv, så klart). För dem som valde tillhörande dricka (med prinsessmotiv och sannolikt alla färgtillsatser som finns) var det 60-120 spänn som gällde. Där fanns också sockervadd (i regnbågens alla färger) med prinsesskronor för 80 bagis, ljusskimrande snurrande saker för lika mycket, möjlighet att fotograferas i prinsessram för ca 110 spänn och en hel uppsättning av kläder, dockor och mjukisdjur. Galet! Konstaterar att jag är så tacksam för att dottern - utan att ens nämna alternativen - nöjde sig med popcornen, en alldeles ordinär liten festis och mina medhavda äpplen och nötter. Men annars är det väl som S's mamma sa: man får göra sånt här tillräckligt sällan för att kunna gå "all in" när man väl gör det....

Nytt år, nya möjligheter - och ett alldeles underbart slut på det förra

2012-01-03T18:45:00.004+01:00

Så var julen över för i år och ett nytt år har tagit sin början. För en julälskare (får man överhuvudtaget säga att man gillar nuförtiden när det känn som om alla "ska" vara trött på julbord, hata att köpa julklappar och umgås med släkt och vänner...?) känns det som vanligt både lite sorgligt och alldeles fantastiskt.

Vi har firat jul med kraft. Umgåtts med familj och vänner, spridit ut mat och klappar över flera dagar. Under tio dagar har vi haft sex middagar med gäster, själva blivit bjudna på en, haft lunchsällskap fem gånger och många fikastunder med vänner. Som om vi liksom tagit igen höstens alla sociala tillfällen på en enda gång. Med andra ord har jag oxå fått ägna tid åt ett stort intresse - matlagning - och kunnat uppdatera matbloggen med mängder av nytt (toppen blev vår härliga nyårsmiddag med de bästa och en unge som vid tolvslaget, gick i spinn över att få gå ut mitt i natten och med rosiga vinterkinder njuta av alla fyrverkerierna som fyllde vår himmel oavbrutet i nära nog 40 minuter - vad gjorde det då att hon inte gillade "skumpan" och var iskall om fingrarna? Hon höll ut till en bit efter 01-snåret då hon och kompisarna kraschade i vår säng)

Men vi har vilat oxå. Långa frukostar i sängen med film fram till tolvsnåret och strosat runt i pyjamasen längre än så. Spelat spel och pysslat. Bara varit. Så även om 2011 gav en liten bitter smak i munnen alldeles i slutet, känner jag mig... kanske inte helt utvilad, men full av tillförsikt. Jag tror att 2012 blir ett bra år, trots allt.

Ding dong merrily on high

2011-12-18T21:17:00.003+01:00

Äntligen börjar julkänslan infinna sig så smått! Förutom att vi i helgen umgåtts med en massa trevliga människor, druckit glögg och fixat en del julbestyr, såg fina svägerskan och jag Dickens "A Christmas Carol" på Maxim i lördags. Även om det var länge sedan nu tror jag det är femte gången jag ser pjäsen med the English Theatre Company. En härlig tradition som snabbt får mig i julstämning. Innan föreställningen tog vi dessutom en "julkryddad" café latte och på väg till teatern övergick regnet i snöfall - som på beställning!

Sista helgen innan jul innebär också en del klappar. Av mormor på lunchbesök fick dottern sin allra första: kläder till den älskade dockan och en elektrisk tandborste med Disney's prinsessor på! Mycket, mycket uppskattat. Och när eftermiddagen övergick ikväll kom fina familjen S på glögg och middag med en liten klapp till mannen och mig: vackra handdukar från Himla. Så vad gjorde det då att vi inte hade hunnit fixa granen som vi tänkt? Det blev ju härlig julstämning i allafall!

Andas ut

2011-12-11T10:14:00.003+01:00

Puh! Det gick vägen. Allt gick som planerat, trots orosmomenten. Jag känner mig både lättad och nöjd, även om jag är den förste att erkänna att det sannolikt inte var min förtjänst. Att jag har duktiga människor i min närhet att tacka för att inget hände. Men jag är ändå lite stolt över att jag vågade anta utmaningen. Det hade varit enkelt för mig att backa utan att någon hade höjt på ögonbrynen. Nu har jag lärt mig massor - och haft rätt kul under tiden oxå.

Det enda smolket i bägaren är att jag missade dotterns dansuppvisning. Hon - och den pyttelilla grupp hon går i - hade varit superduktiga. Känns trist, men mannen har tagit många fina bilder. Och förhoppningsvis blir det många fler uppvisningar.

Trött, tröttare, tröttast.... Del II

2011-12-05T20:53:00.005+01:00

Det har det varit jobb för hela slanten ett tag nu. För lite träning och alldeles för lite sömn (å mat, för den delen). Och så ser det ut ett tag till. Arbetsbelastningen är hög, men faktiskt inte för hög. Visst är det rörigt och visst spretar mina uppgifter åt alla olika håll, vilket ibland känns jobbigt, men alla uppgifterna känns både relevanta och roliga. Med undantag för en...

Att "släppa sargen och komma in i matchen", alltså kliva ur sin bekvämlighetszon och utmana sig själv, är inte precis det bästa "kontrollfreaks" vet. Ändå är det ju precis det vi människor måste göra för att utvecklas, i det stora och i det lilla. För min del handlar det om att våga lita på min egen förmåga, att hitta "good enough"-nivån och inte överprestera. Svårt. Men om jag lyckas med det blir också stressen och pressen mindre - eftersom jag är min egen värsta fiende när det gäller.

Men något tycks jag ändå ha lärt mig under åren. Jag tänker till exempel inte ha dåligt samvete för att jag inte jobbar varje kväll eller för att jag tänker på annat. Jag har också blivit bättre på att säga nej för att skapa rum för återhämtning. Inte bra, men bättre.

Dessutom är jag ibland väldigt glad för min oförmåga att säga nej. I lördags, till exempel. När dotterns nyaste kusin skulle döpas ca tolv mil härifrån, mannen hade bilen på jobb hela helgen och tanken på taxi till hyrbilsstället och ensam körning med dottern i halkan inte var särskilt lockande. Men fem minuter efter att vi anlänt till kyrkan där dopet skulle hållas och tonerna av Felix Mendelssohns bröllopsmarsch till alla församlades stora förvåning fyllde rummet, är jag SÅ väldigt glad för att jag inte sa nej, för att vi inte stannade hemma utan fick vara med om allt det fina.

Trött, tröttare, tröttast....

2011-11-27T20:40:00.002+01:00

Efter gårdagens utflykt och pyssel - och sena sänggående, det ska erkännas - blev det en tidig morgon då 5-års kalas i form av en "tidsresa" på Nordiska museet stod på schemat. Två timmars lek och en pannkakslunch senare slocknade ungen vid första rödljuset. Dessvärre "piggade" hon inte riktigt "på sig" på hela dagen - trots efterlängtat besök av farfar och farmor. Kvart i sju sov hon igen. I egen säng, den här gången.

Mer pyssel

2011-11-26T22:36:00.000+01:00

Efter en utflykt med dottern till stan för att "se å titta på blommor på stora torget i stan", åkte vi på pysseldate hos fina vänner på Södermalm. Och som det pysslades (å fikades å busades med, för den delen)! Ända till sena kvällen. Härligt!

Finaste julkalendern

2011-11-22T19:30:00.000+01:00

Årets finaste julkalender är gjord av Stina Wirsén, kommer från Arla och är gratis i närmaste matbutik. Bara så Ni vet.
.

Sax och klister - dotterns käraste saker

2011-11-19T19:26:00.001+01:00

Dottern älskar att pyssla! Minst en kvarts pysseltid varje dag innan dagis är ett måste. Och på eftermiddagar, kvällar och helger kan hon sitta i timmar. För egen del handlar det om att försöka damma av gamla pysselidéer. Idag blev det smällkarameller av silkespapper.

.

Jag gjorde'et!

2011-11-16T20:04:00.003+01:00

Med jämna mellanrum kör mitt gym olika kampanjer för att få folk att börja träna regelbundet, nu senast en "två gånger i veckan i 12 veckor"-utmaning. Idag fick jag min sista stämpel i "träningspasset". Är mycket nöjd. Inte med presenten, kanske (en mössa, men dottern blev nöjd), men över att jag faktiskt tränat -minst - två gånger i veckan hela hösten. Så jag klappar mig själv på axeln, känner mig nöjd och firar med en skål popcorn till kvällens film.

Hej tomten

2011-11-13T18:06:00.004+01:00

Dottern har skrivit sin första - å världens finaste - önskelista till tomten, vilket får mig att tänka på en kompis barn som frågat sin mamma varför de i hela världen ska skicka sina listor till tomten: "är det inte lättare om Du köper alltihop"...? =)

För Er som ännu inte vant Er vid dotterns skriftspråk kommer här en översättning:
- Winx Club (något dagiskompisarnas större syskon håller på med. Tror egentligen att det är Nintendospel, men lär enligt dottern oxå finnas som film..)
- Jasmine (syftar på prinsessan i filmen "Aladdin", en film hon gärna vill ha)
- Tandborste (en elektrisk tandborste för barn - precis som grannkillarna har....)
- Klocka (en armbandsklocka "att ha på dagis")
- Klänning till Elsa (dockan, alltså.... Själv önskar jag mig svar på om hon/dockan kan tvättas i maskin...)
- Askungen (även det en filmönskning)

Så långt hennes egna funderingar. Mina tillägg är:
- Barbiefilmen "Barbie och de tre musketörerna" (säg inget....)
- Spelet "Ballongfärden" (kan heta "Ballongjakten", även det ett inspel från grannkillarna)
- Ny "dockservis" i porslin, gärna lite större än den allra minsta
- Diadem, hårspännen och en "silvrigt" halsband hon kan ha till vardags (alltså inget äkta, mer en kedja med berlock)
- tejp, lim, papper, kritor, pennor, klistermärken, bokmärken, pärlor, piprensare......

Lycka på två små hjul del II

2011-11-09T11:22:00.001+01:00

Efter att ha funderat fram å tillbaka, länge och väl, bestämde vi oss för att dottern skulle få den hett efterlängtade sparkcykeln före jul (förutom att vi hittade en billigare hoj än den vi ursprungligen tänkt oss, menade en kompis att hon/hennes dotter såg sparkcykeln som ett transportmedel när resten av familjen vill promenera eller göra ärenden. För en 4-åring funkar ju den vanliga cykeln inte riktigt så än. Dessutom förutsåg vi ett visst "antiklimax" med att ge hojen i julklapp och eventuellt tvinga dottern att vänta till våren med att prova den). Himmel, vilken lycka! Första turen blev ganska många kilometrar i dimman (fram och tebax till helgens julmarknad - alltmedan mannen och jag promenerade). Å vi var grymt imponerade över både balansen och hennes förmåga att bromsa "på riktigt" (dvs. genom att trampa med foten på "bromsen bakom sig"). Så numera tar vi oss till dagis snabbare än blixten!

Just nu..

2011-11-06T11:40:00.005+01:00

...ligger jag i min säng på landet å läser, ovanligt utvilad efter ca tio timmars sömn. Maken sitter i soffan å jobbar, dottern leker i godan ro, alla nöjda efter gårdagens korvgrilllning, långpromenad och julmarknad. Ute ligger dimman tät, inne fylls huset med doften av kvällens köttgryta och tonerna av Maxwells "black summer's night". Snart väntar sopplunch, därefter ska kaffekorgen packas för eftermiddagens höstutflykt till stranden. Eventuellt blir det en promenad till kyrkogården oxå, innan middagsgästerna dyker upp å vinet korkas upp. Men det får vi se. Just nu konstaterar jag bara att det är gött att leva. Å att Lalehs version av Ledins gamla dänga med samma namn var lysande i förra veckans "så mycket bättre".

Blommor och blad

2011-11-01T09:24:00.000+01:00

På Designtorget säljs blommor att pryda tråkiga sladdar med. Det fina i kråksången är att den gröna färgen nästan är exakt samma nyans som på Ikeas-fina blomlampor. Så för ca 95 spänn fick alla tre lamporna i dotterns rum blad.

Lördag på stan med dottern

2011-10-30T19:22:00.004+01:00

Eftersom mannen jobbade hade dottern och jag ännu en lördag på tu man hand. Vi låg kvar i sängen länge och läste innan vi åt frukost i lugn och ro. Jag älskar de där mornarna, när inget är planerat och det finns tid och rum för i princip vilka infall som helst. För när allt var gjort och klockan fortfarande bara var tio fick vi plötsligt för oss att åka in till stan.
Två affärer skulle det bli, det bestämde vi innan: Bruka Design för att köpa en ny medicinlåda
och Panduro för att kolla in julpysselutbudet. Men en butik till blev det på dotterns initiativ: en bokhandel. Och där hade hon nog kunnat stanna både en och två timmar - det fanns ju sååå många barnböcker att bläddra igenom! Hörde jag "sådan mor, sådan dotter"...?

Sen åkte vi hem, åt lunch, gick till parken där vi träffade kompisar till dottern och köpte fika. Precis lagom till mannen kom hem, nöjd och glad med dagens evenemang.

Ps. Under vår promenad längs Regeringsgatan utbrister ungen: "jag känner igen mig, jag har varit här förut. Med pappa". Säkert är det så. För ett par kvarter bort ligger ett av ställena han jobbar på. Och en tvärgata ner ligger hans stamcafé.

Ps II. Vid flera tillfällen under vår utflykt sade sig dottern önska sig saker i julklapp. Några tips så här långt är pysselböcker, en "likadan tandborste som M&M har" (elektrisk), en fotboll, Barbiefilmen "De tre musketörerna" (jag veeet....) och kläder till Rapunzel-dockan.

Äntligen fotografiska!

2011-10-25T08:26:00.000+01:00

Ända sedan Fotografiska museet öppnade här i stan har jag längtat dit. Flera av de utställningar som marknadsförts har lockat (Warhol, Leibovitz, Mapplethorp och många fler), - för att inte tala om restaurangen/fiket som fått vänner och kollegor att gå i spinn av förtjusning över så väl mat som utsikt - men det har liksom bara inte blivit av. Förrän i söndags.

Eftersom dottern skulle följa med en kompis hem efter dansskolan hade mannen och jag en solig söndag på tu man hand (när hände DET senast....?). Så vi drog dit för att framförallt se Nick Brandts utställning "On this earth, a shadow falls". Underbara bilder. Fantastiska djur. Både dottern och jag är ju som bekant förtjusta i elefanter, så en utställningsaffisch med en elefant fick följa med oss hem. Så snart pryder den vår vägg och påminner oss om hur små vi alla är. Och att det rika djurlivet snart kan vara historia om vi alla inte skärper till oss.

Ps. Utställningen pågår till den 8 januari.

Lycka på två små hjul

2011-10-23T17:02:00.003+01:00

Ända sedan i vårvintras har vår unge med jämna mellanrum sagt sig vilja ha en sparkcykel. Flera av hennes dagiskompisar har - för att inte tala om dagiskompisarnas äldre syskon - men vi har sagt nej av ett enda skäl: vi har velat att hon skulle lära sig cykla på riktigt först.

Och cykla lärde hon sig i påskas, däremot är hon inte världsbäst på att bromsa. Hon har vääääldigt lång bromssträcka, vilket gör att vi har hjärtat i halsgropen både en och sju gånger under en cykeltur. Särskilt när hon cyklar på torget som sluttar lätt nedför mot kajkanten...... Än köper hon argumentet om att hon också måste lära sig bromsa innan det blir en sparkcykel (till våren har vi bestämt - eller så kanske tomten kommer med en...), men Ni kan ju föreställa Er lyckan när hon idag fick provköra "låtsasstorasyrrans" hoj! Och jag erkänner: hon var grymt duktig på att både hålla balansen och få upp duktigt med fart på de två små hjulen. Men med tanke på att provturen ägde rum på en av bryggorna så... tja, hjärtat satt på plats där det skulle. I halsgropen, alltså.

Välkommen höstrusk!

2011-10-13T19:39:00.000+01:00

För mig är hösten filmtid (och lästid och pysseltid och tid för lånkok och rödvin och storbak och....) På nyöppnade videostället (säger man fortfarande video i dessa DVD-tider?!?) som både säljer och hyr ut, sålde de ut ett gäng filmer. För en hundring fick man tio stycken (!). Å eftersom jag hittade två filmer jag ville ha ("Brothers" och "Mother and Child"), tyckte jag att det var värt det - även om det blev en del trams oxå. Och för ett par veckor sedan hittade jag två säsonger av min favvis-TV-serie (genom alla tider, alla kategorier) "West Wing" för 99 spänn stycket. Och eftersom jag ännu inte hunnit se alla de filmer vi samlade på oss i somras, kan jag med gott samvete säga att jag är mer än väl rustad för det kommande höstrusket.

Gränser och målsnören

2011-10-12T15:43:00.010+01:00

Nu har nedräkningen till mannens hemkomst börjat på allvar för både stora och små. Skönt. Jag börjar tröttna rejält på ensamlivet. Inte på tillvaron tu man hand med dottern, absolut inte. Inte ens på att vara själv med hela "städa-tvätta-handla-lagamat"-grejen. Men jag är oändligt trött på att vara en "skynda/bråttom"-mamma varenda morgon. Visserligen nödvändigt: om det ska funka att jobba heltid med en mötesintensiv arbetsplats utan möjlighet att jobba hemma så finns det inga marginaler. Ingen plats för minsta flexibilitet. Än mindre med tanke på att jag faktiskt bara haft mitt jobb i ca fyra veckor och redan närmar mig gränsen för hur mycket minus man får ha på flexkontot. En känsla som inbjuder till ännu mera stress.

Idag infann sig märkligt nog en fredagskänsla som spelade mig ett spratt (typ "va', kommer mannen hem redan imorgon?"). Det beror sannolikt på att jag - efter flera nätter med lite för lite sömn - dels avverkat flera uppdrag (deadlines och representationer som, det ska erkännas, varit en anspänning för ringrostiga mig som därför är riktigt ordentligt "fredagstrött" redan idag), dels på att dottern och jag passerat flera av våra "delmålsnören" på vår längtan efter pappa. Imorgon är dessutom första dagen sen mannen åkte som jag inte har möte redan kl 8 (och därför har varit tvungen att köra upp dottern redan vid sex-snåret för att hänga på dagislåset när de öppnar kl. 7). Äntligen kan jag uppfylla ungens "mamma, kaaaan vi inte äta frukost hemma idag" som hörts varje dag i snart två veckor. En liten frist i "bråttomlandet" alltså. Dessutom fick/får dottern följa med dagiskompisar hem både idag och imorgon. Så jag hinner både hyfsa till siffrorna på flexkontot OCH träna. Jag är sååå tacksam för att vi bor där vi gör, att dottern har massor av kompisar som vill leka med henne och att dessa kompisar har föräldrar som förstår och uppskattar att vi kan hjälpa varandra.

Inte kasta ut barnet med badvattnet

2011-10-11T19:28:00.004+01:00

Häromdagen påminde jag mig om att försöka minnas de bra sakerna med min förra arbetsplats. Att det är okej, även om jag inte mådde särskilt bra där. Igår kom två fd kollegor över på middag och jag insåg att jag faktiskt saknar en del av människorna på mitt gamla jobb. Men det slog mig också hur det alltid finns några kollegor som vid avslut övergår till att vara vänner. De här två är sådana. Och det är jag mycket glad för.

Den ene är bara tillfälligt i Stockholm och såg fram emot att med barnvaktshjälp kunna se fotboll med sin fru. Under middagen kom dock beskedet att barnvakten blivit sjuk och att hitta ny till en ettåring i en främmande stad är ju inte särskilt lätt. Så en stunds konfererande med dottern ledde till att jag nu har två små sovande loppor i min säng. Med andra ord kan jag nu både göra en god gärning OCH få en del jobb gjort - och det sistnämnda behövs: det blev en riktig rivstart på det nya stället. Mycket, men bra och relevanta arbetsuppgifter. Behöver jag säga att jag trivs som fisken i vattnet....?

Precis som i drömmarnas trädgård

2011-10-09T14:42:00.004+01:00

När dottern var mindre var "I drömmarnas trädgård" (orginaltiteln är "In the night garden") favvisprogrammet, ett för vuxna ganska intetsägande program á la Teletubbies som alla utan barn säkert sluppit stifta bekantskap med. Men Ni som HAR det förstår mig om jag liknar återseendet hos tre forna dagiskompisar vid "Tomblibooerna": de rörde sig i klunga precis som Unn, Ooo och Eee och var precis lika glada över att göra exakt samma saker samtidgt. För att inte tala om hur glada de var när de allihopa gick hem till A för att fika. Hepp! Så istället för en söndagseftermiddag med två smågrisar här hemma blev det en alldeles ensam och tyst eftermiddag med en kopp te på sofflocket. Så det kan gå.....

Solskenslördag

2011-10-08T23:43:00.002+01:00

Att äta middag på tu man hand med en 4-åring kan vara tålamodsprövande - eller alldeles, alldeles underbart. Efter att ha hämtat en solig (men lerig) unge på dagis och handlat fredagsmys (glass och bubbelvatten), konverserade ungen hela middagen: - mamma, hur har Din dag varit idag? Hur var det på jobbet? Fantastiskt! (Sen lät hon pappa vara med: via Skype/videosamtal fick han se på när det ritades, pysslades och plockades).

Och idag har var vi på bio. Vi såg en gammal (1970-tal?) rulle med "Kalle Stropp & Grodan Boll", men precis som förra gången var det tågresan och själva biografen i sig som nästan blev huvudsaken. Sen blev det lunch och ett besök i biblioteket där det var sångstund innan vi promenerade tillbaka till tåget. Och på kvällen kom finaste A över på "tjejmiddag" och en flaska bättre vin. Så Ni ser, än reder sig tjejerna själva!

Ps. Apropå ungens fantastiska sida: Vid lunchen "passade" dottern vårt bord medan jag stod i kö för att beställa. En kvinna före mig i kön klev ur, kom tillbaka och ställde sig efter mig. Då kom dottern försiktigt tassandes och viskade: "Mamma, jag tror faktiskt att den där flickan stod före dig i kön". Ordning och reda ska det vara!

Märkliga resultat av viskningslekar

2011-10-05T18:35:00.002+01:00

Kommer Ni ihåg viskningsleken man lekte som barn? När alla satt i en ring och genom viskningar skulle föra ett budskap framåt? Nästan aldrig kom budskapet fram oförvanskat. Så är det i det verkliga livet oxå. Men i det verkliga livet kan man ställa följdfrågor till budbäraren. Fast när budbäraren inte heller förstått blir det förstås knas. Det provocerar mig alltid. För även om budbäraren förväntas veta vad han eller hon talar om, har ju också varje mottagare ett ansvar för att fundera på om det som tas emot är rimligt, känns logiskt, för att kunna omsättas i praktik. Om inte måste man ju fråga. Eller....?

En bit kaka...

2011-10-02T19:41:00.003+01:00

Så har ännu en period som ensamstående morsa tagit sin början. Även denna gång blir den 14 dagar lång. Inget kul. Alls. Faktiskt. Förutom att jag saknar mannen så är tajmingen inte särskilt god: att börja nytt jobb med kraftigt minus på flexkontot är ju inte särskilt kul. Särskilt inte som möjligheterna att "hämta hem det" är begränsade även i vanliga fall. Dessutom har jag känt mig lite hängig på sistone. Och någon "egentid" är ju inte att räkna med - jag är supernöjd om jag får till ett träningspass per vecka den här tiden. Så tänker jag. Gnälligt, jag vet. Men jag tänker också att jag har världens bästa unge och att det här kommer gå hur bra som helst: - jag har ju gjort det förr!

Fast ibland blir det inte som man tänkt sig: - ibland blir det faktiskt bättre!

I lördags förmiddag - när ungen pysslat för sig själv ett tag och jag ätit frukost med morgontidningen i godan ro - ringde en dagiskompis och frågade om hon ville komma över och leka på eftermiddag. För min del resulterade det i ett träningspass och en eftermiddagsfika i solen med bästa A. Samma sak idag: efter dansskolan hängde dottern med en kompis hem på lunch och eftermiddagslek. Så det blev ytterligare ett träningspass för min del och en sväng på stan. Å efter det en kopp te i soffan framför en eftermiddagsfilm. Precis vad jag behövde. Dessutom hann jag till och med längta efter dottern, så det blev extra mys när hon väl kom hem!

Fredagsmys på en torsdag

2011-09-22T19:28:00.003+01:00

En lekdate och en fika med grannarna efter dagis slutade med middag, ostbricka och vin - åsså ännu mer lek, förstås. Snacka om vardagslyx! Särskilt för en som underskattade hur jobbigt det är att byta jobb. Nu ska bara fredagen klaras av oxå - sen tar Lilla Pricken välbehövlig helg.

Att komma hem ska vara som en schlager

2011-09-15T18:25:00.004+01:00

Jag har tidigare skrivit om att höstarna är mer "nystart" för mig än nyår, kanske för att det ofta varit höst när jag bytt jobb. Eller för att det sitter kvar sen skoltiden: ny årskurs och ibland ny skola. Så här en vecka in på mitt nygamla jobb konstaterar jag att det är precis så jag känner. Som om jag efter ett långt sommarlov äntligen får träffa alla kompisarna igen och med spänning ser fram emot vad det nya arbetsåret ska föra med sig. Lite är det som att komma hem oxå. Det fick mig att tänka på Per Hagmans bok "Att komma hem ska vara en schlager" (tyvärr inte läst den). Om även den här "hemkomsten" är en schlager hoppas jag att jag redan kommit fram till tonartshöjningen!

Ännu en solig helg

2011-09-11T20:40:00.003+01:00

Jag har haft ännu en - på så många olika sätt - solig helg, trots att det varit en del tråkiga måsten oxå. Mannen drog iväg på en "liten enkel löprunda" i fredags: 17-18 mil av Sörmlandsleden skulle avverkas under två dygn. Och som vid så många andra knasiga infall den karln får, krävdes det en del logistik. Trist, men min alldeles fantastiska och underbart soliga unge gjorde att det hela gick så mycket bättre än jag befarat.

I fredags arbetade jag min sista dag - och som sig bör bjöd jag på "utkilningsfika". Sen var vi några som tog en AW på Winjas Ost & Vinkällare. Har Ni inte redan upptäckt deras "fredagsmys" så kan jag varmt rekommendera det. Tre bitar ost serveras till varje glas dryck, väl anpassat till vad Du har i glaset. Mycket, mycket bra (upptäckte bl.a. att champagne och ost är alldeles förträffligt!). Eftersom mannen var ute och kutade, fick morfar sköta markservicen för dottern - som var nöjd med att få så väl kinamat som klubba och glass!

Lördagen tillbringades till stor del i bil. Efter att ha käkat frukost åkte dottern och jag drygt tolv mil för att lämna en väska och hämta nyskördade grönsaker från mitt eget grönsaksland. Efter ett snabbt toabesök och tre minuters studsmattehopp, satte vi oss i bilen igen för att hinna hem till mormors födelsedagskalas. Inte det roligaste jag tänkt mig en solig lördag - och för en 4-åring är fyra timmar i bil inte lycka precis. Men hon var en riktig pärla! Efter kalaset kollade vi film i sängen innan vi slocknade, var och en i sinom tid.

Och idag var det först dansskola, sen bästisen L:s 4-årskalas. Alltmedan jag strök träningen ur schemat och mötte min man för en fika. Och på kvällen kom bästa M över med en påse äpplen, en hel hög vackra tomater och ett par burkar plommonmarmelad från sitt land. I gengäld fick hon middag och en hög morötter med sig hem.

Å även om vi suttit mycket i bilen har jag njutit av min unge. Vi har skrattat mycket, haft massor av viktiga samtal, sjungit, spelat spel och lekt. Varmt i hjärtetrakten blev det oxå när hon igår kväll sa "Mamma, du är den bästaste i hela världen - jag älskar dig". Underbart! Nu återstår bara att ladda inför nya jobbet som börjar imorgon. Och ett par drag på "Wordfeud", så klart. Den "appen" är tamejtusan bereondeframkallande!!!

Underbar helg!

2011-09-04T20:23:00.002+01:00

Vilken härlig helg vi haft! Solen strålat från en nära nog klarblå himmel och värmen gett min kollega rätt ("vaddå höst? det är forfarande sommar, så det så"). Dessutom har inte någon i familjen jobbat ett endaste dugg, vilket är ganska ovanligt. I fredags hämtade mannen dessutom dottern tidigt från dagis. De åkte till Dieselverkstaden, fikade, köpte blommor och lånade ett gäng böcker på biblioteket. Sen fixade de fredagsmys. Hungriga, antar jag. För mannen överskattade helt klart hur mycket räkor som ryms på en räkmacka (för att inte tala om i magen) och exakt hur efterrättssugna vi skulle vara efter de gigantiska mackorna.

I lördags morse packade vi kaffekorgen och mötte familjen S i Aspuddsparken där det blev lek, ponnyridning och korvgrillning. Efteråt styrde man och barn kosan till morfars landsställe i Sörmland medan jag hade tjejmiddag med tillhörande "klädbytardag". För nu var det dax att de flyttade hemifrån! Ni vet, alla de där plaggen som såg så fantastiska ut på galgen och andra, reaplaggen som bara användes en gång - eller t.om. har prislapparna kvar - och optimistköpen ("jag ska bara gå ner två kilo-brallorna"). Nu fick det mesta nya hem och jag två nya blusar, en kjol och ett par brallor. En mycket trevlig kväll på många olika sätt, alltså.

Och idag söndag blev det först långfrukost, sen dansskola. Därefter tog vi oss till den gigantiska megaloppisen i Aspudden, shoppade och käkade lunch innan vi promenerade vidare till Vinterviken. Käkade glass, kollade in de som Sup:ade på håll och handlade grönsaker vid Vintervikens trädgårdar. Hemma vid 17-tiden träffade vi återigen familjen S: medan papporna "Sup:ade" i viken och mamman kutade Kungsholmen runt, lekte två busfrön och jag lagade middag. Halv nio gick de - och två minuter senare sov vår unge.

Själv tänkte jag läsa ett par kapitel i min bok, glömma att helgen inte bjöd på ett enda träningspass (å det är inte BARA mitt fel: i lördags gick jag träningsberedd till gymmet där jag möttes av en stängd dörr. De stänger tydligen kl 15 på lördagar!!!), fundera över morgondagen och känna mig nöjd med både helgen och att nedräkningen nu börjat!

Kommunslogans

2011-08-29T10:00:00.001+01:00

Jag har alltid funderat över hur och varför vissa kommuner valt de "slogans" de har. Hur de tänkt, liksom. Ta Katrineholm, till exempel. "Den sköna lustgården" låter lite malplacerat för en ort som i mina ögon är för liten för att vara storstad och för stor för att vara småstadsidyllisk. Eller Burlöv - "Den nära kommunen". Nära vaddå...?

Andra har slogans som visar på historia eller ambitioner, många ganska fyndiga och några är faktiskt medvetet riktigt roliga. Mina favoriter är: "Fagersta - här får Du livstid" (föreställ Dig att stå åtalad för brott i Fagersta!), "Gislaved - kommunen på G" (hmm... ja, det rullar väl onekligen i alla fall), "Säter - jag är tokig i Säter" (klart som korvspad: Kommunen är ju känd för sitt mentalsjukhus), "Tidaholm - här är gräset grönare" (tja, kanske inte för internerna som sitter där) och"Flen - en kommun" (till skillnad mot landets andra kommuner då....?).

Vilka är Dina?

Ont, det gör ont, det gör ont en stund på....

2011-08-28T13:53:00.005+01:00

Internet sägs ju ha tagit över en del av läkarnas roll: numera ställer ju var och varannan själv sin diagnos genom att söka svar på internet. Dessutom har ju nätet också blivit ett forum för att beklaga sig över sitt tillstånd - i förhoppning om att erhålla sympatier, får man anta. På bloggar, forum och Facebook delar människor med sig av sina sjukdomar på ett sätt som får mig att fundera över vilket värde det har. Tror de folk är intresserade på riktigt? Och vilka konsekvenser kan det få på sikt? Föreställer mig exempelvis att varje potentiell arbetsgivare "googlar" sina arbetssökande - hur förhåller de sig till sökanden som travar "förkyld, sjuk, vab, huvudvärk, bakfull, feber, vab igen, magsjuk, kräks" på varandra i sina statusuppdateringar (förresten, sjukdomar eller inte, att läsa en och samma persons statusuppdateringar på Facebook kan faktiskt bli rätt komiskt)?

Men nu tänker jag sälla mig till de gnällandes skara. För jag är så förbenat trött på att ha ont. Och nej, det är inte bara "en stund på natten". I tre månader har jag haft ont konstant och hela tiden. Inte "gråtont" hela tiden, men tillräckligt för att ibland vakna på nätterna göra mig galen i största allmänhet. Nu tror - hoppas - jag i och för sig att jag hittat rätt. Att den senaste i raden av experter som konsulterats vet vad han talar om. I så fall måste man också fascineras av kroppen och hur vi människor fungerar. Jag ska inte trötta ut Er med detaljer, bara konstatera att med kroppsliga kedjereaktioner är det inte helt lätt att konstatera varifrån det onda kommer.

Men oavsett om karln har rätt eller fel kan jag inte låta bli att vara lite ilsk också. Så j..a typiskt att detta händer precis när jag var på gång med träning och på väg mot mina träningsmål. När jag äntligen släppt sargen (läs: löpbandet) och kommit in i matchen (läs: utomhuslöpning). Nu är det rehabträning som gäller - och Ni vet ju alla hur skittråkigt det är. Inget av den träning jag tycker är kul. Knappt någon konditionsträning alls, helst bara ett par minuters löpning på band åt gången. Och att fuska är det inte tu tal om! Nope. För 4-åringen här hemma vet vad som gäller. Hon förhör sig noga om vad jag gjort under vart och ett av mina träningspass. Har jag varit olydig sätter hon händerna i sidan och skäller: "Mamma, du FÅÅR ju faktiskt inte springa!!

Å andra sidan kan jag inte låta bli att fnissa åt mig själv och fascineras över hur långt jag kommit. Jag, som hatade att springa och som absolut inte kunde tänka mig att springa ute, kommer på mig själv med att längta efter att få springa. Att få ta den där löprundan i morgonsolen. Kunna notera hur jag orkar lite mer för varje gång. Och jag vet. Det som hänt är ju knappast någon katastrof. Jag får helt enkelt göra mina rehabövningar (baah!!!) och flytta fram mina mål till 2012. Och då jäklar, hörr'ni!

Oklara förväntningar på föräldraskapet

2011-08-22T19:24:00.008+01:00

I parken igår for fyra små kompisar runt i 190 knyck, glada i solskenet och över att kunna leka med varandra efter det långa sommarlovet. Och även om de så gott som alltid leker hur bra som helst tillsammans uppstod en del meningsutbyten. Som sig bör. Inte minst när de ska ta med sig sina "sommar-jag" och hitta sina roller i gruppen. Vi föräldrar stod en bit bort, pratandes med varandra betraktade vi gruppdynamiken och noterade att de löste det galant.

Vid ett tillfälle hamnade alla fyra i ett hus/skjul lite avsides i parken. Jag noterade att två pojkar stod någon meter i från och diskuterade med "dotterns gäng". Därpå hörde jag hur de två barnens föräldrar ropade att det var dags att gå hem. De två sprang iväg, den ene gråtandes. Jag tog ett par steg fram och frågade min dotter om barnet grät för att dottern och hennes kompisar gjort eller sagt något. Hon svarade då att "han grät för att han skulle gå hem". Jag svarade "okej" och släppte det.

Då tog en äldre kvinna en bit bort till orda och sa att "så var det inte riktigt". Pojken var ledsen för att han inte fick vara med och leka, sa hon. Han hade hämtat sin storebror, men fick ändå inte vara med och att "hon den ljusa där med tofsarna" (kvinnan pekade på en av dotterns kompisar) hade sagt en massa dumma saker.

Och plötsligt kände jag mig väldigt illa till mods. Vad skulle jag göra? Hade den gråtande killen varit kvar i parken hade jag kunnat kliva fram och tala med hela gänget, men nu hade han redan gått hem. Och att prata med 4-åringar om saker som hände för två minuter sedan är sällan framgångsrikt eftersom de är i stunden. Men förväntades jag ändå göra något där och då eftersom jag redan lagt mig i? Skulle jag skälla på dotterns kompis (vars föräldrar inte var där)? Skulle eventuell passivitet tolkas som att jag inte tyckte det var mitt problem eftersom det inte var min unge som var "den stora boven i dramat"? Och förresten, ska jag utgå från att dottern ljög? Kvinnan kan ju faktiskt ha missförstått det hela på det avstånd hon befann sig. Dessutom tyckte jag att det var olustigt att kvinnan så tydligt pekade ut ett av de fyra barnen. Är det verkligen okej?

Så vad gjorde jag? Jag valde att med lite halvhög röst till en annan förälder fundera över "hur mycket man ska låta barnen lösa själva och när man ska lägga sig i". Senare, på kvällen och tu man hand, talade jag med dottern om vad som hände. Två gånger för att vara på den säkra sidan. Den andra gången sa hon "mamma, varför måste vi prata om den där pojken igen? Han skulle ju gå hem!".

Solskenssöndag en vecka in på höstterminen

2011-08-21T18:17:00.003+01:00

Så är det redan en vecka sedan semestern tog slut (mer om hur min sommar varit kommer senare). En arbetsvecka har redan svischat förbi - och en helg också, för den delen. Mannen har varit på resande fot (bara det en märklig känsla efter att hela familjen hängt tillsammans i nära nog sex veckor) så dottern och jag har myst. I fredags åt vi glass med ett gäng dagiskompisar innan vi åt "picknickmiddag" och drack bubbel till (ett bra sätt att försöka hålla kvar sommarkänslan). I lördags handlade vi födelsedagspresenter och åt lunch med A och E i centrum innan vi åkte på 40-årskalas hos svägerskan ca 12 mil söderut.

Vår söndag har präglats av solsken - på väldigt många olika sätt. Frukosten hos svägerskan kunde vi äta i solen på uteplatsen innan vi satte oss i bilen för att hinna hem till dansskolans terminstart. Efteråt hamnade vi på samma lunchställe som en av hennes bästa kompisar som gjorde oss sällskap. Efteråt rusade de två till lekparken där ytterligare tre av hennes bästa kompisar var. Två timmar senare tog en mamma hela bunten med sig hem, medan jag själv satte mig med en kopp kaffe och en tidning i solen och njöt. Drygt två timmar senare hämtade en glad mamma en övertrött, men lycklig unge. Båda mycket nöjda med sin dag.

Halvtid

2011-07-20T15:42:00.000+01:00

Jag har semester. Kombinerat med ett gäng föräldrardagar blir det sex härliga, långa veckor på landet. Oceaner av tid att göra allt och ingenting. Bara vara och njuta av sommarhuset som äntligen går att bo i utan "måsten". Umgås med familj och vänner. Slappa, men ändå hinna läsa, pyssla och fixa lite med huset. Hur lugnt som helst.

Men plötsligt har snart halva tiden gått! Jag - som knappt hunnit säga "semester" - känner mig både överraskad och lite lurad. Borde jag liksom inte vara mer utvilad efter tre veckors ledighet? Känna mig lugn och harmonisk? Och vad har jag egentligen gjort under de här veckorna?! När jag våndades som mest över detta påminde en klok väninna mig om att det kanske inte är frågan om vad jag GJORT som är det viktiga på semestern: Poängen med semester är ju liksom att INTE göra något, att inte prestera. Så i den bemärkelsen får jag väl säga att jag varit framgångsrik och att semestern hittills varit MYCKET lyckad!

Ps. Fast en del har jag så klart gjort: Planterat, haft en ständig ström av familj och trevliga människor på besök, träffat ännu fler trevliga typer, läst två böcker, en hel bunt tidningar, stickat ett par varv på en tröja, kokat sylt, rensat ogräs, byggt altan, sprungit och - framförallt - njutit av att vara på samma plats som mannen och dottern.

Majonnäsburken och två koppar kaffe

2011-07-01T09:26:00.000+01:00

De tänkvärda flosklerna brukar bli många på e-postkonton, men ibland dyker det upp något som faktiskt är riktigt bra och tänkvärt. Som den här historien. Mindfulness i en liten ask. Något för alla oss prestationsprinsessor och överpresterande prinsar att faktiskt förhålla oss till. När aker och ting livet nästan blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets timmer inte känns nog: Tänk på majonnäsburken och två koppar kaffe. Det ska jag göra.

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet
framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte
till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken.Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att
den här burken representerar ert liv.Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.

Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Ensam mamma i stan

2011-06-28T20:38:00.003+01:00

En ensam vecka i stan medan familjen är kvar på landet: Himmelriket för en småbarnsförälder som längtat efter "egen tid" hela våren. Massor av tid att både göra precis vad jag vill och göra ingenting.

Men kalendern fylldes på fortare än jag hann säga "ensam": lunch med rara M igår, klippning hos fina H i eftermiddags, lunch med L imorgon och ett glas vin med A efter jobbet. På torsdag är det jobblunch med G, sen dubbla träningspass (och förhoppningsvis efterföljande middag) med bästa M och A. Fredag blir det lunch med N, sen AW med jobbtjejerna och därefter (förhoppningsvis) konsert med A & R. Lördag ska jag träffa J och på söndag åker jag tebax till landet.

Så de där oceanerna av tid som skulle gå till biobesök, träna, komma ifatt mitt DVD-tittande, lökande på balkongen, bad från bryggan, kolla in butikernas sommarrea och gå på Fotografiska museet blev snarare än liten ankdamm... Dessutom är jag trött mest hela tiden. Somnade vid 22-tiden igår, men lyckades ändå försova mig med två timmar imorse (ingen morgonlöpning, alltså). Och jag erkänner villigt att tjusningen med en ensam vecka i stan bäst på håll. För hur det än är saknar jag mina kära något kollossalt redan efter två dagar.

Inte som vi tänkt - men väldigt bra ändå

2011-06-25T18:21:00.001+01:00

Våra planer inför midsommarhelgen innefattade mys med släkten på mannens sida, god mat & dryck, lite husjobb och del 3 av dotterns födelsedagsfirande. Men de planerna gick om intet på grund av ett ryggskott. Trist, men sån't som händer. Men vad gör då tre (två och en halv) ensamma med kylskåpet fullt med mat (vi hade så klart hunnit storhandla när beskedet kom)? Tar med sig all mat till grannarnas midsommarfirande, så klart! Och det blev en riktig toppendag. Förmiddagen spenderade vi på stranden, sen åt vi sillunch innan vi begav oss iväg till ett av traktens två midsommarfirande. Där dansade vi, lekte och åt glass innan vi cyklade hem till vännerna där 16 personer i varierande åldrar åt sill, grillade, mumsade jordgubbstårta, lekte "gissa introt" och dansade på gräsmattan till midnatt. Då gick luften ur vår nyblivna 4-åring som packades ner i cykelkärran och, strax innan hon somnade, utbrast "fasiken, vad det här var roligt"!

Lyxigt - och ännu lyxigare!

2011-06-22T18:03:00.005+01:00

Idag var det dax för en favorit i repris: en eftermiddag på Raison d'être, dvs. Grand Hotels superlyxiga och fantastiska Spa, tillsammans med mannen. Som bekant började vi vår semester förra året med en eftermiddag på samma ställe och då konstaterade vi att det är ett perfekt sätt att börja semestern på. Att få chans att göra om samma sak igen kändes oerhört lyxigt. Och tro't eller ej, men den här gången blev det ännu lyxigare.

För när vi anlände till hotellet med andan i halsen - efter att ha letat parkeringsplats i en hel liten evighet och tagit oss förbi fotograferna som vi antog väntade på Foo Fighters - visade det sig att våra Spa-terapeuter sekunderna innan fått direktiv om att ge oss en en privat Spa-svit! Alltså, om jag tyckte anläggningen var superlyxig förra året så var det här himmelriket. I sviten fanns bubbelpool, bastu, ångbastu och dusch - allt med plats för två och precis lika snyggt som övriga anläggningen.

Först fick vi en timmes massage - på de bredaste och bekvämaste massagebänkar jag varit med om - sen tillbringade vi två timmar i svitens andra rum. Vi drack te och vatten, åt choklad (mannen) och vackert uppskuren frukt i bubbelpoolen och blickade ut över slottet, nyttjade alla skönhetsprodukter på toalettbordet och bastade innan vi uppkrupna i mjuka fåtöljer (också de med utsikt över Stockholm) och tjocka frottérockar beställde - och åt - lunch via room service. Paketet (exklusive lunch) kallas för "The Special Treat". Behöver jag säga att det verkligen var "specialbehandling", att inget Spa jag hittills varit på kan mäta sig med detta - och att jag aldrig, aldrig ville gå därifrån?

Men som vid alla drömlika tillstånd gäller det att vakna och komma tillbaka till verkligheten. I vårt fall dagishämtning, packning och en lång bilfärd till landet där sommarlovet väntar för mina kära. Själv ska jag jobba ännu en vecka. Men vem är väl jag att klaga? En vecka med egna tankar och egen tid känns ofta som semester, även om jag jobbar. Sen väntar långledighet även för mig. Och den här Spa-eftermiddag kommer jag att kunna leva på länge....

När presenterna inte är huvudsaken..

2011-06-20T18:33:00.003+01:00

Att vår dotter älskar sociala sammanhang är känt. Så att födelsedagskalaset i söndags skulle bli en enda stor lyckodag var ingen högoddsare precis. Men att presenterna skulle vara av underordnad betydelse....? För även om hon ägnade hela förra veckan åt att prata om presenter hit och paket dit hittade vi flera oöppnade paket i hennes rum på kvällen när alla småkompisarna gått hem.
.
Å ena sidan kan jag tycka att det är rätt sympatiskt. Att även om det är viktigt att få ett paket spelar innehållet mindre roll (det skulle kunna ligga en gammal skosula i det - hon skulle förmodligen bli glad i allafall!), det är kompisarna (eller släkten) som är grejej. Att hon hellre umgås med gästerna (för det gjorde hon verkligen) än fokuserar på prylarna. Men å andra sidan är det ju lite tråkigt för den som ger presenten att inte få vara med vid öppnandet (särskilt som de här ungarna nästan alltid blir lika glada av att se vad någon annan får i paketet). Att de inte uppmärksammas för sin gåva när de lagt ner omsorg på pakeinslagning och medföljande födelsedagskort (för det hade de verkligen). Förresten gäller det inte bara "småfolk": jag tycker också det är urtrist att köpa present - eller "vara med på present" - till någon utan att få ett tack tillbaka - på direkten eller senare (jo, det har hänt).

Så frågan är hur man förhåller sig till det. Småfolksdilemmat, alltså (i det "vuxna" fallen löser det sig väl egentligen av sig självt: benägenheten att köpa presenter till människor som ignorerar ens gåva - eller helt enkelt är otacksamma - blir ju inte särskilt stor nästa gång det beger sig....). Balansgången mellan att bry sig tillräckligt om gåvorna och ändå fokusera mer på människorna bakom är svår för 4-åringar - och för vuxna ibland.

Födelsedagsfirande del I och II

2011-06-19T19:16:00.014+01:00

I veckan som kommer fyller dottern 4 år. Ofattbart att det redan har gått 4 år! Själva födelsedagen är vi på landet - eller åtminstone på väg dit - så något kalasande blir det inte då. Men eftersom dottern nu varit på flera kalas (utan att vi varit med) under året har hon fattat grejen, så att inte låta henne ha ett eget var inget alternativ. Dessutom hade hon bestämda åsikter om hur saker och ting skulle gå till: tårta, dansstopp och skattjakt!
.
Så helgen gick åt till förberedelser. Men också till att förtidsfira födelsedagen med alla tre morföräldrarna som kom över på lunch igår. Mys! Sen letades det recept, bakades och fixades kalaspåsar. Det sista med viss vånda: hur mycket godis är egentligen lagom? Dessutom hade jag tvångstankar om att jag skulle glömma någon unge. Usch....
.
Att vår unge hade svårt att somna igår kan jag absolut förstå. Däremot inte att hon satte sig upp i sängen klockan fem imorse, klarvaken, och konstaterade att "idag är det mitt kalas". Sen satte hon igång att räkna minuter och timmar till kalaset - varpå hon kroknade redan vid lunch, men vägrade erkänna det (än mindre sova....). Tur att farmor då besökte slagfältet (vi hade inte hunnit hälften av det vi tänkt att vi skulle vid den tiden) och distraherade en stund med ännu fler presenter.
.
Klockan 14 bröt sjöslaget ut och elva ungar intog hemmet (tre föräldrar stannade, resten tog - helt riktigt - chansen att få ett par barnfria timmar). Å tro't eller ej, men då var ballonger och serpentiner på plats, bordet dukat, saften blandad, två olika "cake-pops" och två olika tårtor i kylen, skatten gömd - ledtrådarna likaså - och spellistan fixad. Dessutom är sjöslag en lite orättvis benämning på kalaset som gick bättre än väntat (börjar fundera på om han inte har en poäng ändå, den där forskaren som hävdar att sockret inte är boven i dramat utan tillfället: - de här ungarna var "speedade" redan innan tårta och godis). Och ungen älskade det! Hon minglade, pratade och dansade så till den milda grad att hon inte ens brydde sig om att öppna alla presenterna!
.
Två timmar senare (alldeles lagom) trodde jag hon skulle slockna bums. Men inte! Bekymrad över att den krasslige grannkompisen inte fått vare sig godispåse eller tårta ville hon omedelbart gå över med båda delarna. Sagt och gjort. Sen blev det lite lek och bus där - och här - oxå. Men nu så: - kvart över sju gick det inte längre. Nu sover hon som en stock. Och det gör hennes föräldrar snart också....!

Loppisfynd

2011-06-13T20:00:00.000+01:00

Under långhelgen på landet besökte vi en bakluckeloppis. Som vanligt mycket skräp, men en dam hade mycket fina saker. Bland annat två underbara trasmattor för en hundring styck som jag snappade åt mig illa kvickt. Den ena blev kvar i dotterns rum på landet, den andra pryder vårt vardagsrumsgolv i storstaden.

Sol, värme och trevliga människor: Life is Good!

2011-06-12T18:04:00.014+01:00

Vilken alldeles underbart skön och härlig helg vi haft! Visserligen missade jag tjejmiddagen på landet i fredags, men det har varit toppen ändå. Sol och värme. Hela familjen har varit ledig. Träffat mycket trevliga människor. Gjort roliga saker mest hela tiden - utan att det en enda gång känts stressigt eller "för mycket". Det mesta har skett spontant efter känsla och dagsform.

I fredags var det ett gäng föräldrar som samlades på torget efter dagis. Medan barnen for runt och lekte tog vi vuxna ett glas vin på restaurangen intill (men efter en stund kom småfolket och deklarerade att de "oxå ville ha en drink", varpå de vittjade första bästa plånbok och själva gick till baren och beställde. Läsk för de flesta, lingondricka för vår unge!). Ett par timmar senare åt några av oss fredagsmiddag på kinarestaurangen intill. En likadan varje fredag, tack!

Lördagsförmiddagen gick åt till hemmafix, mat och bak. För till lunch fick vi finbesök av en gammal vän från London/Japan som jag inte sett på åtta år! Så underbart att se henne och hennes pojkvän.

Efter lunch tog vi en promenad för att lämna dottern på ett födelsedagskalas i närheten, innan vi traskade över bron till den flytande baren för en öl i solen. Och eftersom dottern inte alls tyckte sig ha kalasat färdigt när jag skulle hämta henne hos födelsedagsbarnet ett par timmar senare, hann jag umgås med en del trevliga föräldrar en stund också innan vi gick hem till eftermiddagsfikat med våra långväga gäster som sedan åkte vidare till en middagsbjudning. Ett träningspass och en DVD-film senare somnade vi, glada och nöjda.

På söndagsmorgonen gav sig mannen iväg för att paddla kajak och SUP (Stand Up Paddling) på Kajakmässan vid Sjöhistoriska museet ett par timmar, medan vi åt frukost på balkongen och pysslade lite med papper, pennor och saxar. När mannen kom hem packade vi picknickkorgen och åkte tillbaka mässan där jag med en kaffemugg i handen betraktade man och barn i kajak i kanalen.

Att ungen somnade i bilen på vägen hem var föga förvånande, men desto högre odds var det på att hon faktiskt var på ett strålande humör när hon vaknade. Så det blev omedelbart en tur till lekparken och torget där vi träffade fina familjen A-H och mös med dem.

När vi ett par timmar senare gick hem träffade vi finaste grannarna - vilket slutade med att dottern först följde med dem in en stund innan gänget senare kom över på ett glas vin och en pratstund.

Ytterligare ett par timmar senare har vi fått middag, ätit glass och slappat en stund framför TV:n, nöjda och belåtna. Så tack alla för att Ni finns i vår närhet och gjorde helgen till en riktig kalashelg!

Kim Hargreaves

2011-06-10T16:07:00.000+01:00

På vägen hem plockade mannen upp Kim Hargreaves senaste mönsterbok på Wincent garner. Hur mycket fint som helst att inspireras av! Så nu fullkomligt pyser sticklusten genom öronen. Så välkomna alla regniga semesterdagar!

Ikeas fyndhörna

2011-06-09T09:57:00.000+01:00

Inget besök på Ikea utan en sväng på fyndhörnan! Där finns många oupptäckta skatter att hitta. Vid det senaste besöket blev det ett par kilo tyg av tjockare kvalitet för 149 kronor. Perfekt att sy kuddar till våra utemöbler av!

Nya koppar i Lilla Prickens hem

2011-06-08T20:03:00.005+01:00

Under vistelsen på S&E:s land för ett par veckor sedan handlade vi i Malmköping där jag passade på att smita in i en butik med både gammalt och nytt. Till den förstnämnda kategorin hörde fyra vackra koppar med tillhörande fat, perfekta att dricka espresso ur. De blev mina för 95 kronor - ett riktigt fynd! Och igår kväll köpte vi nya stolar till vår ena balkong. Med andra ord ser jag fram emot att avnjuta mitt morgonkaffe i vackra koppar på balkongen i helgen!

Sommarfest på dagis

2011-06-07T19:47:00.006+01:00

Nyss hemkommen efter en långledig helg på landet skulle man ju kunna tro att jag var ordentligt utvilad. Men icke! Känner mig faktiskt tröttare än innan - som om ledigheten gav mersmak - och konstaterar än en gång att jag är otroligt bra på att vara ledig. Att dagen dessutom bjöd på sommarfest på dagis fick mig bara att längta efter semestern ännu mer - men var så klart tacksam för att festen tvingade mig att lämna kontoret redan vid 14-tiden. Attans otur.....!

Lååångledig helg

2011-06-06T18:36:00.002+01:00

Efter att ha ha jobbat i 190 och i princip tillbringa fem helger i rad på var sitt håll (eftersom mannen varit på resande jobbfot), har familjen nu haft en välbehövlig vila på landet. Förutom att Kristi himmelsfärd och nationaldagsledigheten hängde ihop, var vår förskola så passande stängd för planering dagen dessförinnan. Så det blev nästan en vecka under en klarblå himmel med strålande sol och i trevligt sällskap av svärföräldrarna. Helt har vi inte latat oss: Svärfar och mannen har fällt träd, dottern och jag har planterat frön och plantor och svärmor och dottern har målat en hylla till dotterns stuga. Men vi har varit på loppis/marknad, ätit gott, fikat mycket och varit på grillfest hos grannarna. Vi har sprungit, cyklat och promenerat, varit på stranden och ja, bara varit. Mys!

Alla mammors dag

2011-05-29T21:08:00.005+01:00

Imorse vaknade jag strax efter sju av att dottern frågade om det var söndag idag. Jo, så var det ju. "Ja men är det alla mammornas dag idag", blev nästa fråga. Och jag blev faktiskt tvungen att tänka en stund: eftersom mannen är på jobbresa även denna helg hade jag inte räknat med att bli firad och alltså glömt hela saken. Men visst hade hon rätt. Så fort jag sagt det hoppade hon upp ur sängen och beordrade mig att blunda för att jag "skulle få en present". Vanligtvis brukar det betyda en teckning (vi kör den här ritualen åtminstone tre gånger om dagen), så döm om min förvåning när hon trollade fram en alldeles riktig present ur garderoben!! Jag blev så otroligt stolt och glad och rörd (allt på samma gång) över att hon faktiskt lyckats både hålla det hemligt och komma ihåg presenten på rätt dag. Underbara unge (och man, så klart)!

Ps. Vår brunchtradition på Mors dag fick visserligen ge vika, men till frukost bakade dottern och jag scones som vi åt varma med smör och jordgubbsmarmelad till kaffe/te och goda juicer. Inte fy skam, det heller.

Vårrus

2011-05-24T21:14:00.011+01:00

Från att ha sprungit med nummerlapp för första gången i slutet av mars och mitt första riktiga lopp förra veckan går "lopputvecklingen" stadigt framåt. Ikväll sprang jag Vårruset med ett gäng tjejer på jobbet. Och faktum är att jag kom på mig själv med att säga att det "bara" var fem kilometer! Kaxigt värre, eller hur...? Och kanske hjälpte det, för det blev mina snabbaste fem någonsin. Så nu har jag fått mersmak. Nästa lopp blir Tjejmilen den 3 september. Två är vi hittills, blir vi fyra kan vi vinna en resa till New York. Nå'n som ska med?
.
Ps. Om vi ska vara nogräknade var det inte riktigt fem kilometer utan 4850 meter, men å andra sidan tillämpades ingen individuell tidtagning: Mina knappt 32 minuter räknades från startskottet och med tanke på att vi längre bak i startfältet inte kunde springa de första hundra, hundrafemtio metrarna tänker jag faktiskt fortsätta säga att jag gjorde tiden på fem kilometer. Så det så!

Ingen kvalitetstid med barn

2011-05-23T20:51:00.003+01:00

Vilket skitmåndag det varit! Förutom att jag vaknade på dåligt humör efter usel nattsömn, hann jag bara vara på jobbet i lite drygt en timme innan bostadsrättsföreningen ringde: Vår bil stod ensam kvar i garaget på staddagen. Mannen hade glömt, så det var bara för mig att masa mig hem igen. Jobbade hemma i två timmar innan jag åkte till sjukgymnasten. Sen till jobbet för ett uselt (och trist) möte innan det var dax att hasta hem igen för att hämta en urförbannad unge på dagis.
.
Eller rättare sagt, hon var en solstråle när jag hämtade. Men ca hundra meter från dagis flög djävulen i henne. Bokstavligt talat. Extra typiskt att vi dessutom var tvungna att handla på vägen. Så jag släpade henne skrikandes, sparkandes och vilt fäktandes genom affären och sedan hem. Dessutom slogs hon och flera gånger lade hon sig raklång på marken och bara vrålade. Allt var fel: hon ville ha glass, hon ville att vi skulle tagit cykeln, hon ville ha sällskap med bästa kompisen, hon ville att en annan kompis skulle följa med oss hem, hon ville gå till parken, hon ville att pappa skulle hämta på dagis, hon ville bara vara med sin pappa.... Jag var helt maktlös - och oförberedd: det här har ALDRIG hänt förut. Mot slutet hade jag tur som träffade grannarna som kunde hjälpa mig med väska och matkasse så att jag kunde bära ungen den sista biten.
.
Och självklart fattar jag. Att det är det sistnämnda som är grejen efter fyra helger i rad med pappa på resande jobbfot. Självklart eftersom jag också tycker att det är pestigt. Men jag har ju vetat om det. Varit inställd på det sen i vintras. Och förstår att det är för att vi sedan ska kunna få vara lediga länge tillsammans. Kvalitetstid. Men i barnens värld finns ju inte det begreppet. För dem är det här och nu som gäller. Närvarande föräldrar i vardagen. Inte några stora grandiosa utflykter eller äventyr eller extravaganta saker som föräldrar gärna tar till för att kompensera bortavaro. Kvantitet snarare än kvalitet.
.
Men även om jag förstår är det inte alltid jag mäktar med. Det egna tålamodet tryter ibland, särskilt när ungen mycket väl vet vad hon gör och medvetet provocerar. När jag sjöblöt av svett försöker ha koll på den vilt sprattlande ungen som lyckas slita sig loss och kasta sig rakt ut i bilarnas väg. I det läget förstår jag att vissa föräldrar känner sig så maktlösa och otillräckliga att det faktiskt slår. Där är jag tack och lov inte. Jag får tillräckligt dåligt samvete när jag - som nu - känner mig tvingad att använda hårda händer. Om jag då råkar göra henne illa utan avsikt är den än värre. Jag mår dåligt och är ledsen i timmar efteråt. Känner mig som en dålig förälder. Vad hjälper det då att dottern - som nu - när det mesta lugnat ner sig, lägger armarna om min hals, pussar mig på munnen och säger "mamma, nu är jag snäll - kan Du inte vara lite gladare då?"

Försommarmarknad i Vinterviken

2011-05-22T17:53:00.003+01:00

Efter söndagens danstimme tog dottern och jag cykeln (hennes) till Vinterviken där det var försommarmarknad. På vägen mötte vi upp finaste M och tillsammans botaniserade vi bland växter, kryddor, honung och sylt. Åsså fikade vi så klart. Jag är så glad att vi bor så nära denna fantastiska trädgård och det underbara caféet. Och så är jag grymt stolt över att dottern cyklade hela vägen dit - och faktiskt lyckades bromsa i nedförsbackarna!

Jag köpte basilika, koriander, arabisk mynta och mangold. Alltsammans ska planteras på landet så fort som möjligt. Håll tummarna för att växterna överlever på balkongen tills dess!

Lammöron och godis

2011-05-21T23:46:00.002+01:00

Ett dagslångt besök på landet inkluderade bryggfika, sightseeing, lördagsgodis och tupplurar. Allt ackompanjerat med god mat och trevligt sällskap. Dessutom fick vi saker med oss hem: Tv krukor med hett efterlängtade lammöron. Jag är så väldigt förtjust i dessa marktäckare som också är vackra i en bukett med pastelliga blommor. Fast dottern brydde sig föga om lammöron - hon var mest nöjd med mängden glass hon hann få i sig och att hon fick betydligt fler än de sedvanliga fem bitarna i sin godispåse.

"Tävla? Nä, jag ska bara delta"

2011-05-19T17:21:00.005+01:00

Efter träningsresan häromsistens anmälde jag mig till Milspåret som gick av stapeln igår. Varför jag tyckte att det var en bra idé vet jag inte. Nå'n slags hybris, kanske. Hur som helst. På väg från jobbet snappade en kollega upp att jag skulle ut till Djurgården, varpå hon utbrast: "Ska Du oxå tävla ikväll?". Öööh, "tävla"? Det ordet hade inte ens föresvävat mig. För mig handlade det om att genomföra. Målsättningen att klara milen på under 60 minuter gav jag nämligen upp nästan omedelbart: Orutinerad som jag är att springa både lopp och tillsammans med andra blev jag otroligt stressad och började i princip hyperventilera redan efter någon kilometer. Dessutom hade jag - dumt nog - inte tänkt på att ha lurar, vilket kanske hade gjort det lättare att hitta min andning och mitt tempo. Kort sagt, jag är rätt nöjd med mina dryga 1.05. Men nästa gång, då jäklar ska jag under den där förbenade timmen!

Ps. Förresten får jag chans till revansch (?) redan nästa vecka: på tisdag springer jag Vårruset tillsammans med några jobbarkompisar.

Solgul solhatt

2011-05-17T19:37:00.005+01:00

Häromdagen virkade jag en solhatt till dottern, en solgul en. Jag använde två härvor av Garnverkets ekologiska bomull (dotterns huvud är ca 51 cm) och virknål nr 3½. Det tog en kväll ungefär, sen var det klart. Och fint blev det!

Jag började med att lägga upp virka fyra luftmaskor, virka ihop dem med en smygmaska. Sen virkade jag fyra fasta maskor i ringen. Jag fortsatte sedan med fasta maskor och ökade fyra maskor (8m). därefter ökade jag varannan maska (12m), nästa varv var tredje maska, därefter var fjärde osv. tills mössan var ca 52 cm i omkrets. Därefter fortsatte jag att virka utan ökningar tills arbetet mätte 13 cm. Då ökade jag var femte maska, varpå jag virkade fyra varv. Sedan ökade jag var tionde maska för "brättet". När brättet mätte 3 cm maskade jag av. Slutligen virkade jag ett varv med avvikande färg "från avigsidan" för att få lite "liv" i mössan.

Konstverk

2011-05-16T20:29:00.001+01:00

På väg hem från dagis mötte vi grannarna och i vanlig ordning slutade det med lek och gemensam middag. Härligt! En stund pysslades det också. Genom att först pensla ett pappersark med sockerlag (två delar socker, en del vatten) och sedan försiktigt måla med vattenfärg skapades fantastiska mönster. Tekniken hade grannarna snappat upp på "sitt" dagis där konstverken hängts upp på väggen - ända tills de mindre barnen kom på att det var socker och började slicka på tavlorna!

Ps. På bilden ser Ni dotterns alster. Faktiskt riktigt vackert, tycker jag. Ska absolut ramas in och hängas på väggen.

Åh, vilken lördag!

2011-05-15T09:55:00.004+01:00

Att dottern älskar allt som har med sång och dans att göra vet Ni säkert vid det här laget. Det senaste halvåret har "Den flygande mattan" (på Barnkanalen) varit dotterns absoluta favoritprogram. Så när säsongen tog slut och programmet dessutom togs bort från SVT Play var det stor sorg - men också ganska självklart att vi skulle försöka ta oss till inspelningarna av nästa programsäsong. Men eftersom inspelningarna sker utomhus och dessutom är gratis (läs: risk för galet mycket folk och att alla inte får plats) mörkade jag in i det sista. Men när vädret såg bra ut igår morse berättade jag om den tänkta utflykten - med både hängslen och livrem, i fall att - för dottern som i princip studsade upp och ner i de tre timmar som återstod innan vi skulle åka.

Och vilken dag det blev! Först stannade vi i Hågelbypark där vi åt lunch och klappade hästar. Sedan fortsatte vi mot Nyköpings folkets park där Bolibompaflaggorna vajade i solen. Vi hann precis hälsa på några av Bolibompaprofilerna (Julia och Isabelle - de finns på riktigt - något dottern tyckte var mycket märkligt), få ballonger, höra genrepet på avstånd och fika på medhavda kakor och bullar på en filt i solen innan det var dags. Så himla härligt att se dotterns glädje när Sara klev upp på sen och signaturmelodin drog i gång. Fullt ös och riktigt röjigt! Sen sjöng vi "Krokodilen", Melodifestivalmedley, "Båten Anna" och "Vingar" (gästartist var Mikael Rickfors - något som fick mig att minnas de senaste gångerna jag såg honom: i Böda Folkets park 1985 och på Åhléns senare samma år då jag fick hans autograf) för full hals - inte mindre än TVÅ gånger. För programmet spelades in två gånger (för att få material att klippa ihop på bästa sätt) och några sånger sjöngs dessutom ännu flera gånger.

Drygt två timmar senare var alla barn - och föräldrar - rätt möra. Dottern slocknade i bilen fortare än hon kunde säga "supersnälla silversara), men piggnade till när vi kom hem. Och eftersom mannen är på jobb hela helgen kröp vi upp i vår säng, åt glass och popcorn och hejade på Eric Saade i Eurovision innan vi båda slocknade. Lyckliga och nöjda, var och en på sitt sätt.

Ps. I sommar ska visst Sara Edwardsson ge sig ut på turné igen, denna gång med "Superhjältekonserten". Jag antar att vi kommer att vara där oxå....

Äntligen Yasuragi!

2011-05-11T18:33:00.000+01:00

Så länge jag kan minnas (nåja, i alla fall sedan 1997 då stället öppnade) har jag velat besöka Hasseluddens Yasuragi. Jag har varit sååå avundsjuk på alla - inklusive min man - som fått möjligheten att testa japanska kurbad och fantastisk mat, njuta av den vidunderliga utsikten och må bra av behandlingar - å inte minst: att bara vara.... Men nu blev det äntligen min tur! Två dagars konferens, men gott om tid för bad, behandlingar, promenader och att bara sitta och njuta i solskenet på terassen. Det bästa var nog i morse: vaknade tidigt och sprang en runda längs vattnet med solen som gick upp över skärgården. Sen tog jag ett morgonbad i badhusets varma källor. Det var nästan bara jag där. Jag, skärgårdsutsikten och sångfåglarna. Därefter frukost i morgonsolen på terassen. Bättre blir det inte!

Jag gjorde något märkligt också. Jag provade "fiskpedikyr" (Smile Fish Spa har ett par behandlingsplatser på Yasuragin): i nästan 30 minuter satt jag med fötterna i ett akvarium medan små små fiskar gjorde fötterna mjuka och fina genom att äta på mig! En märklig känsla. De första minutrarna fnissade jag hejdlöst (jag är ju som bekant grymt kittlig), sen fick jag lite panik och kunde vare sig titta ner eller tänka på att det var fisk. Men sen vande jag mig och på slutet kändes det ungefär som att ha fötterna i champagne. Jag tror inte jag kommer att göra detta igen, men det var kul att ha provat. Om fötterna blev fina? Jadå, men det är svårt att veta vad som var fiskarnas förtjänst och vad som var resultatet av ett par timmars badade och "smörjmedel.

En helg "in da hood"

2011-05-08T20:10:00.004+01:00

Efter en kort tjänstetrip till Malmö (jodå, jag fick visum till slut - trots att det ingick språktest i visumansökan....) har jag hängt i kvarteren runt bostaden hela helgen. I fredags blev det "efter-dagis-häng" i parken och på torget. Det sistnämnda slutade med ett glas vin på kvarterskrogen ihop med vänner/dagiskompis och att hela gänget plockade upp sushi på vägen hem till oss. Mys!

På lördagsmorgonen var det vårstädning i bostadsrättsföreningen. Både föreningens och mitt livs första. God uppslutning gjorde att vi var klara på en knapp timme och ägnade resten av förmiddagen åt att grilla och mingla med alla trevliga grannar (himmel vad många ungar det bor i vårt hus!). På eftermiddagen hängde vi i parken, drack kaffe och bara njöt av vårvädret. Och idag blev det först en löptur runt viken i morgonsol, sen dansskola. Efteråt hängde vi på torget där det var loppis, fiskdamm, provsmakning från restaurangerna i området, sagotält och ponnyridning - och en hel drös med trevliga människor och kompisar till dottern (med risk för att verka tjatig, men himmel vad många ungar det bor här!). Sen blev det balkongmys innan dottern och jag dansade loss till Veronica Maggios senaste och lagade mat. Jag älskar att bo här!

Ps. Det ryktades oxå att det var musik, uppträdanden och annat festligt på stora torget (ca 5-10 minuters promenad bort), men inte ens så långt bort från hemmet ville vi gå den här helgen....

Äntligen blev det av!

2011-04-30T18:09:00.002+01:00

Ända sedan jag fick min första systemkamera (när jag var 15 år) har jag funderat på att gå en fotokurs, men det har liksom aldrig blivit av. Visst, jag har tagit bra bilder. Men egentligen har det varit mer tur än skicklighet. Jag har ett hyfsat bra bildsinne som kompenserat den bristande tekniska kunskapen. Men idag blev det äntligen av. En heldags, intensivkurs i en liten grupp: vi var sex personer som traskade runt stan med kameror och stativ. Fokus i den här grundkursen låg på tekniken. Att lära sig varför vi gör vissa inställningar. Vi övade och övade, analyserade och diskuterade. Hur roligt som helst - särskilt det "diagnostiska provet" som jag lyckades väldigt väl med. Som sagt, hur roligt som helst. Och jag har redan bestämt mig: i höst blir det ännu en kurs. Frågan är bara vilken kurs jag ska välja först: bildkomposition, kreativ fotografering eller matfotografering. Hm....

Ölandspåsk i solsken

2011-04-25T21:45:00.004+01:00

Vilken härlig påskhelg vi haft: strålande solsken, god mat och mycket vila - även om vi hunnit med att räfsa fjolårslöv, klippa gräs, gödsla syrénerna, flytta vedhögar och gräva ut för det kommande trädgårdslandet. Men det har varit lustfyllt, inga måsten. Dessutom har det varvats med trevligt umgänge och många fikapauser och påskfirande (äggmålning, äggletande och påskrispyntande). Vi har tränat också. Med dotterns nyinköpta (nummer två i ordningen) löparvagn är det ju sååå mycket lättare att få till - och ihop - det och hela familjen kan ge sig ut tillsammans: För min del har det inte blivit mindre än fyra pass den här helgen - varav ett innebar att jag blev av med "Stora rundan-oskulden". Heja mig, alltså!

En oväntat solig dag

2011-04-18T20:40:00.003+01:00

Efter en ovanlig - och ovanligt solig - arbetsdag fick vi ett säkert tecken på att våren är här, nämligen årets första "AD" ("after dagis") på torget! I detta ingår också att en dagishämtning tar sisådär 45-60 minuter för att vi träffar så många fina och trevliga människor att prata med på vägen, att middagen serveras sent för att dottern träffar en hel drös med vänner som det ska cyklas och ätas glass på torget med (å absolut inte vill gå hem), att vi träffar ännu fler vänner/grannar/dagiskompisar i mataffären och att vi får middagssällis av världens finaste grannar. Vilken tur vi har som bor här!

Vilken härlig vårhelg!

2011-04-17T18:30:00.005+01:00

Vilken härlig vårhelg vi haft tillsammans med underbara vänner! I fredags var det först festligheter på jobbet då en nybliven pensionär tackades av med bubbel, snittar och tårta. Sen kom några vänner - tillika grannar och föräldrar till dotterns dagiskompisar - över på AW (after work)/fredagsmys. Så trevligt att vi helt glömde bort både tid och mat: plötsligt var klockan halv tio och vad som var tänkt som en inledning på fredagskvällen blev en helkväll. Jag älskar verkligen sån't! Tack å lov hade vi tänkt på att ha "matiga snacks" (vi hade marinerade oliver, en brietårta med tomatsallad till kex, bönröra med soltorkade tomater till surdegsbaguette, parmesankex, grönsaksstavar med dipp, jordgubbar och vindruvor), annars hade antalet vinflaskor (och den avslutande champagnen) fått en helt annan effekt (och "for the record": mannens födelsedag var INTE anledningen till att vi bjöd in till vinfredag!).

Lördagen bjöd på "tjejutflykt": fyra tjejer som på lördagsmorgonen styrde vi kosan mot Vingåkers outlet för att shoppa "like there was no tomorrow". Vi babblade och gapskrattade oss fram längs vägen likt en amerikansk tonårsfilm (minus musiken). Och när det sedan visade sig att vår planerade välförtjänta lunch efter shoppandet på Julita fallerade eftersom stället visst inte hade öppnat för säsong ännu och vi tvingades inta lunch kl. halv fem på ett sunkigt hak i Eskilstuna, visste fnisset inga gränser. Kort sagt, mer roligt än kulinariskt.

Helgen avslutades med en härlig söndagslunch trots allt. När de två som lunchen i första hand lagades till, i sista stund - oberoende av varandra - tvingades utebli är det tur att det finns goda vänner i grannskapet som med 15 minuters varsel kan tänka sig komma över och äta upp all mat (fisksoppa med nybakat bröd, brownies och jordgubbstårta till kaffet)!

Så. Med tanke på att vi dessutom fått sol på nosen och en del lekparkslek, är jag otroligt nöjd och glad: både för att det blev en toppenhelg och för att vi har så fina vänner!

Oh la la, Paris!

2011-04-12T19:51:00.002+01:00

Vilken helg vi haft i ett vårvackert (läs: sommarvarmt) Paris! I fyra dagar har vi i princip bara promenerat, ätit, druckit och umgåtts med goda vänner. Ja, jag och dottern alltså. För mannen sprang ju Paris Marathon på söndagsförmiddagen. Men det hindrade vare sig honom eller oss från att verkligen njuta av staden som vi såg för första gången. Vi har knappt shoppat en pryl (ja, ett par billiga skor till mig och två tröjor till dottern), nöjt oss med att se de historiska sevärdheterna från utsidan (bortsett från Triumfbågen som vi faktiskt var uppe i) och lagt pengarna på att njuta av atmosfären på uteserveringar, restauranger, matmarknader och på någon av våra vänners tre (!!) fantastiska balkonger med utsikt över hela staden. Och trots att "storstadssemestrar" inte är idealiska för snart 4-åriga småtjejer har det gått hur bra som helst. Dottern förälskade sig i både Triumfbågen och Eiffeltornet och var nöjd så länge hon kunde skymta dem (att vi hade vagnen med oss och att hon hade vännernas snart 5-årige son att leka med på kvällarna gjorde oxå sitt till). Staden fick till och med Maratonmannen att strunta i "den perfekta uppladdningen" - dagen innan loppet promenerade vi nog 5-6 timmar, på kvällen tackade vi ja till erbjudandet om barnvakt, käkade en tre-rätters med vin och var inte i säng förrän midnatt trots att starten gick strax innan nio på söndagsmorgonen - och vara nöjd trots att loppet tog längre tid att springa än han hade hoppats.

Myshelg

2011-04-03T18:36:00.004+01:00

Det har varit en riktig myshelg. Mycket vin och många garv ihop med bästa tjejerna på fredagen på Judith & Bertil (blev oväntat onykter på ovanligt lite....!), ett träningspass på lördagsmorgonen och sen kom mannens systerdotter med pojkvän till stan. Vi har precis börjat matblogga, hon och jag, så helgens uppdrag var att botanisera bland de senaste recepten, laga mat och baka - en masse.

Och det var precis vad vi gjorde. Bortsett från en kort vända till stan för att handla och äta lunch i lördags höll vi oss hemma i köket hela lördagen och söndagen. Sammanlagt blev det två förrätter, fyra varmrätter, två efterrätter, en omgång "godis" och två "bak" - och idéer till ca 14 inlägg på bloggen. Inte illa pinkat, eller hur?

Lille Skutt

2011-03-31T18:02:00.011+01:00

Jag är ju som bekant av den lättrörda sorten, något som ibland är lite jobbigt och pinsamt. Särskilt som tårarna också trillar i "offentliga" sammanhang och jag inte tillhör dem som "filmstjärnegråter" (Ni vet, några stillsamma tårar som sakta glider nerför kinden, tårar som - för att använda fina H:s ord inför vårt bröllop - kan "baddas bort" medan make up:en fortsätter att vara perfekt). Nej, här hulkas och snoras det. Åsså svullnar hela nyllet upp så fort första tåren är på väg. Not a pretty sight! Dessutom brukar människor runt omkring mig bli obekväma till mods. De vet liksom inte hur de ska bete sig. Fast det brukar jag strunta i.

På väg hem från Portugal sträckläste jag i princip fantastiska "Sarahs nyckel" av Tatiana de Rosnay. En hemsk och vidrig fiktiv berättelse med grund i en verklig historisk händelse som gick rakt in i hjärtat. Jag tror att jag hulkgrät fyra timmar i sträck (och till de ca femtio sidor som blev kvar efter flygresan trillade tårarna på T-banan hem) utan att kunna sluta. Människor sneglade försiktigt alltmedan jag snorade av mig på mannens tröja. Han försökte å sin sida få mig att sluta genom att be mig sluta läsa. Men det gick bara inte. Jag var liksom tvungen att fortsätta. För någonstans VILL jag ju bli berörd av det jag läser eller ser. Det som går att betrakta eller ta till sig utan att skapa en reaktion av något slag är ju lite bortkastat. För upphovsmannen eller kvinnnan, menar jag. För jag antar att han eller hon skrivit för att nå fram till mottagare. Men hur jag gärna jag än vill tror jag att jag inte ska se filmen "Sarahs nyckel" i offentlig lokal utan vänta tills jag har en hel hög med näsdukar tillgängliga och kan krama om mina nära och kära i soffan.

"Sarahs nyckel" handlar om Vél d’Hiv-razzian i Paris 1942 då mer 12 800 judar arresterades varav 4 000 var barn. En "skamfläck" i Frankrikes historia, bl.a. eftersom det var den franska polisen, inte de tyska nazisterna, som genomförde razzian. Merparten fördes till den parisiska cykelstadion Vélodrome d’Hiver, där de under ett antal dagar hölls fångna under omänskliga omständigheter för att sedan sändas vidare till bl.a. Auschwitz eller s.k. transitläger. Dessförinnan tvingade man föräldrarna att skiljas från sina barn. Händelsen - och bokens fiktiva del - utgår från en tioårig flickas (Sarah) betraktelser. När polisen bultar på dörren gömmer hon sin 4-årige lillebror, låser dörren till gömstället och stoppar nyckeln i fickan, i tron att hon ska komma tillbaka ett par timmar senare..... Ja, Ni fattar.

Ett kort besök hos solen & värmen

2011-03-28T19:44:00.003+01:00

Så var vi hemma igen efter vår träningsresa i solen på Algarvekusten i Portugal. Det har varit hur härligt som helst: sol på nosen, trevliga människor, god mat - och faktiskt rätt mycket träning för min del oxå, tro't eller ej. Efter nästan fyra veckor gav min hosta - mirakulöst - med sig samma dag vi åkte, dottern och jag (mannen åkte ju som bekant en vecka tidigare). Och trots att mannen jobbade mycket och att "dotter-logistiken" skulle lösas hann jag med åtta träningspass och två massage/akupunkturbehandlingar. Förutom löpning blev det yoga, stavgång och core i fantastiskt väder och underbar miljö. Och i samband med fredagens klassiska "Bergspass" sprang jag mitt livs första mil! Ta-dah!! Även om det tog fasligt lång tid är jag sjukt nöjd med mig själv - särskilt eftersom jag tog två (av fyra) "delmål" i en smäll: jag orkade springa i en hel timme och jag orkade springa en hel mil. Kvar är alltså att någon gång springa milen under en timme och att någon gång ta mig igenom en halvmara. Men det kommer. För efter den här veckan känner jag mig oerhört inspirerad och taggad!

Ps. Vill du se fler bilder? Kolla in min FB-sida!

Inga ursäkter längre

2011-03-17T17:54:00.006+01:00

Alla småbarnföräldrar (och andra oxå, kanske) vet två saker: 1. Att alla principer och tankar man hade om barnuppfostran INNAN man fick barn inte längre existerar och 2. Att det gäller att välja sina "fighter".

Hos oss har vi åtminstone hållit fast vid en av våra gamla käpphästar, nämligen den om maten. Vi vill att dottern ska få sunda och regelbundna matvanor, att hon ska få prova så många olika smaker som möjligt och att måltiderna är ett tillfälle att umgås. Vi lagar aldrig speciell mat till henne, hon måste prova allt på tallriken och hon ska tala tyst om sånt hon inte gillar, men desto högre om sånt hon tycker om.

Gott så. Men här kommer oxå en annan föräldralärdom in: Barn gör inte som vuxna säger - de gör som vuxna gör. Så det gäller alltså för en annan att vakta tungan och att ha bra svar på varför jag "inte är så förtjust i gröt till frukost", "inte vill ha blodpudding" eller "inte tycker om choklad". Och när dottern snusförnuftigt säger att "Du måste i alla fall smaka" är det bara kapitulera och göra just det. Smaka. Och faktum är att vissa saker smakar bättre än jag tyckt innan. Men det betyder i alla fall inte att jag är ett fan ...!'

Det bästa och det värsta

2011-03-14T21:08:00.002+01:00

En kollega till mig sa en gång att "bo i hus måste vara det sämsta för barn", jämfört med att bo i lägenhet. Provocerande? Kanske.

På sätt och vis förstår jag vad hon menar. I flera villaområden gapar lekplatserna tomma när det finns studsmattor, gungor, sandlådor och pooler i varje trädgård (särskilt på mindre orter). Det finns ingen naturlig mötesplats för barn, inget ställle att knyta nya kontakter. Istället krävs någon "förkontakt": vänner bjuds hem på lekdate, barn som redan känner varandra hänger med hem eller så sker möten efter telefonsamtal och förutbestämda tider. För de barn som inga vänner har blir det inte lätt att få några heller. Utanförskapet förstärks många gånger om. Livet i villa kan vara minst lika isolerat som i en lägenhet i storstan.

Min svägerska från ett villaområde på landet sa en gång att hon tyckte lekplatserna i storstan är fantastiska eftersom föräldrarna är mer aktiva och delaktiga i barnens lek och sociala spel. Tvingas vara med, jämfört med hur barnen på landet tidigt släpps ut i trädgården på egen hand medan föräldrarna pysslar med annat. En enorm frihet, så klart. Men samtidigt som stadens lekplatser är små och kräver föräldrarnas ständiga insyn, är de socialt utvecklande för både små och stora på ett annat sätt än när leken sker med redan kända små vänner. Långt innan dottern började på dagis småpratades det med okända i lekparken över medtagna fikakorgar. Och jag har svårt att tro att någon i hus umgås mer med sina grannar än vi: på vårt våningsplan står dörrarna allt som oftast på vid gavel medan tre små springer fram och tillbaka mellan lägenheterna och leker kurragömma. Som grannar har vi sett varandras dammråttor och dåliga städovanor. Häromveckan rasade två små killar in i bara kalsonger resp blöja och en fredagskväll umgicks tre vuxna och ett grannbarn på golvet i vårt badrum!

Så - vad vill jag då säga med detta? Bara det att jag är övertygad om att det inte med lätthet går att avgöra om hus eller lya är bäst. Att det beror på omgivningen och vilken typ av unge man får. Och trygga och nöjda vuxna ger trygga och nöjda barn, i vilken bostadsform de än växer upp, det är jag övertygad om. Och att jag så klart är oerhört glad och tacksam för att jag inte behöver välja. Att mitt Hjärtegryn kan få båda världarna. Socialt storstadsliv halva året och egen frihet i egen trädgård med omnejd halva året. Lyxigt.

Hatten av för "våra" pedagoger

2011-03-11T12:10:00.002+01:00

Häromdagen var det föräldramöte på dotterns förskola. Egentligen hade vi ingen möjlighet att närvara. Den här gången heller, kanske ska tilläggas. För eftersom mannen jobbat mycket kvällar de senaste åren har vi varit på typ ett eller två möten. "Dålig förälder"-stämpeln har liksom hängt över oss. För det vet Ni väl att det är vår tids (vår samhällsklass?) största dödssynd att inte vara en engagerad förälder? Alltså, hämta tidigt på dagis, vara aktiv i föräldraråd, låta barnet/n ha flera fritidsaktiviteter etc.

Så med stämpeln präglad i pannan och mannen på jobb, bad jag rara M hänga med dottern och gick dit. Och det är jag glad för. Ett både trevligt och intressant möte där pedagogerna berättade om läroplanen, hur de tänker, men var också ödmjuka och självkritiska kring vad de inte riktigt mäktar med.Vi fick se massor av bilder på våra barn i deras vardag. Härliga, underbara bilder som visade det pedagogerna sa, att det utmärkande för just den här barngruppen är att de leker jämt och hela tiden, att de är generösa mot varandra och att de är trygga med alla pedagogerna på förskolan.

Och som vanligt är jag stum av beundran för hur de arbetar och är. Hur de med lek utvecklar språk, matte, fysik och teknik. Hur de låter barnens fria vilja styra, men ändå utmanar dem att pröva nya saker och tänka nytt. Varje vecka gympar de med "Friskis & Svettis" och har massage: Då leker de biltvätt, dvs. två personer är tvätt och barnen turas om att bli tvättade. Ett annat exempel är hur en fråga om var myrorna tar vägen på vintern ledde till ett NTA-projekt ("natur och teknik för alla"): Först fick barnen rita en myra så som de trodde att myror såg ut. Sen visades en myra på OH på väggen och en ny bild målades med OH-myran som förebild. Under tiden talade de om myror och barnen fick komma med sina teorier om var de är på vintern. De flesta var övertygade om att myror är som flyttfåglar ungefär: de flyger utomlands på vintern, helst till Thailand...! Jojo, även det är väl ett tecken i tiden - och en klassmarkör - för det är vad de uppfattar att kompisarna/människorna i vårt bostadsområde gör på vintern....!

Saker jag önskat att jag visste när jag var 25....

2011-03-10T18:15:00.003+01:00

Häromdagen hände det igen. Några nya bekantskaper höjde kraftigt på ögonbrynen då de fick höra att jag fyllt 40 år. Va'?! Är det möjligt? Och även om jag låtsas förnärmad när min (yngre) man retar mig för "att ha blivit gammal" stör det mig faktiskt inte det minsta att nu vara "40-plussare". Snarare tvärtom. För jag tänker precis som Katerina Janousch som citeras nedan (Femina, feb-11). Jag vill inte vara "20-plussare" igen.

När jag var 25 önskar jag att jag förstått och vetat att det inte var så bråttom med att bli vuxen. Att man inte behöver låtsas vara vuxen. Vad tjänar veckoinköp, matlådor och tvättstuga till om man gör det för att man TROR att det är så det är att ha ett förhållande? Att det är så det ska vara? Jag hade velat veta att jag inte nödvändigtvis behövde stå fast vid de val jag gjorde när jag var 20-25 år, att valen liksom inte gällde "för resten av livet". Jag önskar att jag ägnat mer tid åt att vara 25, inte 55. Jag hade oxå velat veta att livet vid 25 inte varar (eller väldigt sällan i alla fall) livet ut (tack å lov!), att det viktigare att "leva relationerna" än att spegla sig i dem och att ALLT blir sååå mycket bättre efter 30 - man blir t.om. både yngre snyggare som trettioplussare än som tjugo dito! För att inte tala om hur det är att vara 40.....!

Vad önskar Du att Du vetat när Du var 25?

Ps. Förresten får jag fortfarande visa legitimation på Systembolaget ca 75 procent av gångerna jag är där.....

Grattis på namnsdagen

2011-03-09T16:39:00.001+01:00

Häromdagen hade dottern namnsdag, något hon var mycket stolt över. Och eftersom livet är för kort för att INTE fira när tillfälle ges, fick hon en liten present: ett par "klackskor" från leksaksaffären. Så nu klappras det förtjust runt i hela lägenheten (och jag får ha mina skor ifred), men de används också till att arrangera små "stilleben" här och var. En skofetiscist i begynnelse, månne....? I så fall skyller vi på pappa: Vid åtta månaders ålder hade nämligen ungen fler skor än mamma, men avsevärt färre än pappa som också var den som tyckte att dottern behövde minst tolv par - trots att hon ännu inte kunde gå....!

Alla dessa dagar

2011-03-08T14:00:00.008+01:00

Fettisdag. Fastlagsbulle. Semla. Oavsett namn: idag infaller årets högtid för alla gräddbulle-älskande (fast lite ovant känns det med fettisdag i mars... å andra sidan är det inte det enda som är knasigt i årets almanacka - Kristi himmelsfärd i juni! - så det är väl bara att vänja sig, antar jag). Själv är jag inget jättefan. Tycker oftast att det blir lite väl mycket bulle i förhållande till "gojs". Men finns det hälften så stora semlor - eller miniatyrer - att tillgå (som t.ex. på Gateau) säger jag absolut inte nej. I helgen bakade jag dessutom ett gäng till frysen. Bara att tina upp, fylla med mandelmassa och grädde idag.

(till ca 30 minisemlor använde jag 50 g smör, 2 ½ dl mjölk, 25 g jäst, 1,25 dl kesella, 2 krm salt, 1 tsk stött kardemumma, 3/4 dl socker och 8-9 dl mjöl. Degen får jäsa ca 30 minuter, därefter ca 20 minuter på plåt innan bullarna penslas med ett uppvispat ägg och gräddas 5-7 minuter i 250 grader. Sen får de svalna under duk. Känner jag mig duktig gör jag egen mandelmassa av 1 ½ dl skållad mandel, 1 dl socker och lite vatten, gör jag det inte köper jag färdig).

Å apropå särskilda matdagar i almanackan: Visst börjar det så smått gå inflation i antalet temadagar? Snart behöver vi väl inte ens ställa den klassiska frågan "vad ska vi äta till middag", det är liksom givet. Fast det klart, hur skoj är det att äta grapefrukt till middag (den 25 februari)...? Funderar också över vem som bestämmer vilka temadagar som ska finnas - och hur lång tid det tar för en dag att bli vedertagen. Om jag fick bestämma skulle jag instifta en jordgubbsdag. Eller varför inte en "anti-chokladdag"....?

.
Ps. De matdagar jag hittills hittat i almanackan för 2011, formella eller inte, är:

1 jan - Internationella Pizzadagen

25 feb - Grapefruktens dag

8 mars - Fettisdagen, Internationella pannkaksdagen

25 mars - Våffeldagen

14 maj (?) - Kroppkakans dag

1 juni - Mjölkens dag

6 juni - Fruktens dag, färskpotatisens dag, sillens dag

18 aug - Surströmmingspremiär

23 aug - Köttbullens dag

4 sept - svampens dag

30 sept - Janssonsdagen

1 okt - Vegetariska världsdagen

14 okt - Äggets dag, Räkmackans dag

15 okt - Fetaostens dag

26 okt - Potatisens dag

4 nov - Lutfiskens dag

7 nov - Kladdkakans dag

14 nov - Ostkakans dag

30 nov - Kåldolmens dag

9 dec - Pepparkakans dag

18 dec - Småkakans dag

Är vi jämställda, James Bond?

2011-03-08T13:34:00.005+01:00

Kolla in klippet på You Tube här och svara sen: Hur jämställda är vi egentligen år 2011?

Något att tänka på den internationella kvinnodagen. Nej, förresten. Tänk på det ALLA dagar.

Biosugen....?

2011-03-07T19:21:00.003+01:00

Så här års, när filmgalorna avlöser varandra och jag återigen påminns om min ständiga ambition att se alla Oscarsnominerade filmer, är jag alltid väldigt, väldigt biosugen. Och som vanligt brukar det inte bli så mycket av det hela: i slutändan ser jag en bråkdel av filmerna jag tänkt på DVD. Men nu ÄR det faktiskt ovanligt många filmer jag vill se:

The Kings Speech (of course...), The Fighter, True Grit, Black Swan, The Kids are Alright, Hämnden, Sarah's nyckel, Winter's bone....

Och visst funkar listan som en mental "kom-ihåg-lapp" nästa gång jag står där i videobutiken. Men film ÄR bäst på bio. Så. Någon som är sugen på att göra mig sällskap....?

Ps. Fråga mig inte hur, men häromdagen såg vi "The Tourist" på DVD. Alltså, det var nog den sämsta rulle jag sett på mycket länge - för att inte tala om att jag retade upp mig som ... på den urusla översättningen (på vår version): förutom att Angelina Jolie's rollfigur fick olika namn och stavningar i snart nog varenda scen har jag aldrig varit med om så många stavfel förut. Helt otroligt! För Er som ännu inte sett filmen säger jag "gör något bättre av Er tid" och rekommenderar Er istället att kolla in när Ricky Gervais totalsågar filmen i sitt inledningstal på årets Golden Globe-gala. Mycket, mycket mer underhållande.

En slagen hjältinna

2011-03-06T22:14:00.000+01:00

Det här året har verkligen inte fått någon bra träningsbörjan: har just haft årets andra sjukdomsperiod. Jag, som aldrig - eller väldigt sällan i alla fall - är sjuk har åter varit sängliggandes. Trist, särskilt med tanke på mitt "komma-igång-och-iform-mål" i vår och att jag ville vara någorlunda "igång" innan jag åker på min efterlängtade träningsresa. Men sover man ca 20 timmar per dygn är träning det sista man tänker på. Och nu är det bara två veckor kvar.... Dessutom tror jag att jag överskattade min "friskhetsgrad" i helgen, men jag ville så, sååå gärna äta lunch med "mina bästa" (som mannens systerdottern brukar säga) i lördags och fira yngste systersonens 5-årsdag i söndags. Och det var hur mysigt som helst. Men nu är jag slut. Igen.

I've got Cord-Ctrl!

2011-03-02T20:12:00.000+01:00

Eftersom jag sedan ett par veckor tillbaka "är med i-Phone" har mitt vardagsliv fått ett soundtrack på riktigt nu när jag slipper oroa mig för missade samtal (och arga blickar) medan jag spelar favoriterna på hög volym. Men i takt med att lurarna allt oftare åker in i öronen, har också antalet minuter jag lägger på "sladdtrassel" ökat. But no more! Nu har jag Cord-Ctrl. Fantastiskt att det går att köpa sinnesro för 99 spänn.

Ps. Om vi är kompisar än, luren och jag? Nja.... Nog saknar jag mina knappar och som telefon betraktat är den ju rätt klumpig. Men jag är positivt överraskad över kamerans kapacitet och att kunna surfa och mejla från luren är nästan så att glädjetårarna trillar: - särskilt häromdagen när jag i minus 15 och kjol på väg till mitt läkarbesök väntade 35 minuter på två bussar som inte kom utan telefonnummer till läkaren. Men hepp surfade jag in på vårdens webbsida, hepp skickade jag ett mail istället - och tre minuter senare ringde hon upp och fick veta att jag var på gång.

Hur gör djur....?

2011-03-01T17:57:00.001+01:00

Dottern börjar fundera över livets existensiella frågor. För någon vecka sedan när vi i vanlig ordning hjälptes åt att laga mat, dottern och jag, lade hon plötsligt pannan i djupa veck. En stund senare sa hon: "Hur var det nu..... Jo, nu minns jag. Skinka är grisens rumpa!". Så sant, så sant.

På väg hem från Gudfars födelsedag för någon vecka sedan stannade vi vid hönseriet och köpte ägg. Dottern konstaterade då att "ägg är hönor". Men sen blev hon fundersam. Om ägg är hönor och grisens rumpa är skinka - vad är kor då....? Jag svarade att vi ju mjölkar korna och vi inte bara dricker mjölken utan gör yoghurt, smör, ost och glass av den också. Då kom det blixtsnabbt från baksätet: "jaha, så ägg är hönor, grisen är skinka och korna är glass!". Ja, jo... Varför inte?!

Kuddliv - kuddkrig....?

2011-02-28T19:13:00.004+01:00

För mig slår kuddar i taket på "mysfaktorsbarometern". Stora, mjuka, vackra, mysiga.... Just de vackra brukar alltid dra till sig min uppmärksamhet i så väl inredningsreportage som i butiker. Tyvärr brukar det inte bli mer än så. Eller tyvärr och tyvärr, de är ju ofta galet dyra! I "fina butikerna på fina gatan" kan de gladeligen ta ett par tusenlappar för prydnadskuddar av det mindre slaget. Och då - om inte förr - slår snålheten till....

Häromveckan beställde jag ett gäng tyger från Stoff & Stil (hör å häpna...!). Planen var ett lapptäcke till dottern (japp, undrens tid är inte förbi....). Så i helgen tvättades och ströks tygerna (jojomensan, Ni läste rätt...), men jag insåg att det nog blev "lite mycket" med ett helt täcke i alla dessa färger (är ju som bekant lite "rädd" för alltför mycket färg). Så det blev ett gäng kuddar istället (typ tre). Inte de mest välsydda kanske då dottern otåligt stod och trampade bredvid, misstänker att mormor (och svärmor...?) skulle förfasa sig över att jag vare sig sydde i blixtlås eller knappar och inte ens brydde mig om att sy igen kuddvaren för hand. Nej, snabbt skulle det gå och då blev det på maskin. Inte så vackert kanske, men det duger så länge. För ambitionen är att göra om det när jag har mer tid. Nå'n som vill slå vad om hur många år DET kommer att dröja.....?

Söndagsmys

2011-02-27T20:20:00.004+01:00

Det blev en pysslig söndag med träningspass (för både mannen och mig), lunch/fika på stan (mannen och dottern), bak och några vänner som i omgångar kom för att hämta/lämna saker och passade på att fika. Jag fick lite läst, lite sytt och lite stickat. Sen avslutade vi söndagskvällen med lite småplock som förrätt och halstrad tonfisk med tryffelmajonnäs och en god sallad till middag. En god natts sömn på det här och jag är redo för en ny arbetsvecka!

Mysfredag och trevlig matlördag

2011-02-26T22:17:00.005+01:00

För ett antal år sedan serverade jag på en av stans finare krogar. Vid två tillfällen gästades vi av en kvinna och hennes kanske fem-åriga dotter. Minns att jag imponerades över hur förtroligt de talade med varandra, hur väl dottern uppförde sig och hur mysigt de såg ut att ha. Nu har jag fått uppleva det själv.
.
Eftersom mannen skulle ut på galej igår kväll laddade dottern och jag för fredagsmys på tu man hand. Och självklart stod kinamat på fredagsmenyn. Frågan var bara: äta där eller hemma? Fredagstrött som jag var röstade jag för "hemma", men övertalades av dottern som tur var. För det blev precis en sån där kväll. Det blev en tre-rätters middag där vi skålade för att det var fredag (bubbelvatten för dottern, Tsingtao för mig) och talade länge om jobbet/dagis, livet och kärleken. Dottern skötte sig exemplariskt - t.om. när hon upptäckte en dagiskompis ett par bord bort. Kände mig oerhört stolt och lycklig över att få uppleva detta.
.
Och idag blev det ytterligare en fantastisk matdag. Efter en solskenspromenad på sjöns is åt vi familjelunch på den nyöppnade italienska delin. Återigen en fantastisk dotter som fullkomligt älskade kockens matkärlek och omsorg om gästerna - för att inte tala om Bolognese:n, den urgoda parmesanosten och efterrättskaka. Och inte nog med det. På kvällen var vi hembjudna till ett par, relativt nya bekantskaper, tillika föräldrar till en av dotterns dagiskompisar. Småtjejerna satt vid eget bord dukat med champagneglas medan vi smaskade på goda ostar, vegetarisk lasagne med gott rödvin och en härlig chokladmousse. En härlig avslut på en alldeles fantastisk matdag.
.
Ps. Jo, Ni läste rätt. Prickens avoga inställning mot choklad gäller av någon märklig anledning inte vit choklad. Och det var precis vad som var i denna mousse. Fick veta att receptet kom från Arla och snokade så klart reda på det så fort vi kom hem: 1 ägg vispas varpå 150 g smält vit choklad blandas ned under kraftig omrörning. Därpå tillsätts 1 dl kesella innan 2 dl vispad grädde vänds ner. Portionera upp i glas och låt stå i kylen en timme. Toppa med bär.

Rivstart? Bara förnamnet....

2011-02-24T19:37:00.008+01:00

Igår noterade jag att min jobbtelefon betedde sig märkligt: "SIM-kort inaktivt" stod det på displayen. Inte värre än att en omstart av luren löste problemet, så jag tänkte inte mer på det. Förrän i morse. När jag i godan ro gjorde mig i ordning för att ta bussen från Slussen kl. 08:18 och därefter båttaxi från Stavsnäs kl. 9.05 för att hålla en presentation på Seglarhotellet i Sandhamn kl. 10.30. Helt lugnt.
.
Klockan 07.30 krävde jobbluren en ny omstart och tre SMS ramlade in - med nya direktiv: På grund av kylan (längre restid för båten) skulle jag behöva ta en tidigare båt och därmed buss 434 som gick från Slussen - KLOCKAN 07:48!!!! Å där stod jag i underkläderna..... Full panik!
.
Medan jag slängde på mig några oplanerade klädesplagg och rafsade ner linser och smink i väskan ringde mannen taxi. Och inte vilken taxi som helst, utan världens bästa taxi! För han tog min stress på fullaste allvar och såg djupt bekymrad ut när jag sa att jag skulle betala med kort: Han kom nämligen direkt från verkstaden där han fått en ny kortläsare (den gamla funkade inte) och hade inte hunnit installera den ännu. Men så sa den fantastiska mannen att "funkar det inte får Du åka gratis, spring bara så fort vi kommer fram"! Jag svarade med att skriva upp numret på bilen och på hans förarlegitimation och höll som bäst på att ge honom mitt visitkort och bedyra att jag i så fall skulle betala senare, när han kom på en annan ide´. Halvvägs till Slussen stängde han av taxametern (!!!) och började installera kortläsaren. Så när vi väl var framme var allt betalt och klart, bara för mig att lägga benen på ryggen och springa. Vilken fantastisk service, va'?!

Ps. Och jo, jag hann! Kom fram precis när chauförren drog igen dörren. Arton minuter från badrum till buss - det måste ta mej tusan vara rekord. Och den lilla taxibåten tog sig till slut fram bland ismassorna - även om det stundtals såg väldigt mörkt ut. Så - jag har alltså rest två och en halv timme ut i en vintrig skärgård, hållit en presentation i 45 minuter, ätit lunch och sedan åkt tillbaka två och en halv timme. Visserligen i hjärtevackert vinterlandskap, men ändå. A day well spent....

Nya fina skrivhörnan

2011-02-23T08:00:00.000+01:00

Vi hann inte bara med stickning, dop och födelsedagskalas i helgen: Vi fixade till vår skrivhörna oxå. Rev ut en garderob, satte upp en bredare bänkskiva som skrivbord, vita köksskåp från Ikea och en hylla. Vi målade om "sidoväggarna" och satte upp en tapet. Det sista trots allt. För även om vi hela tiden ville ha en tapet bakom skrivbordet, var vi rätt "osugna" på att lägga ner en massa kronor på en hel rulle när vi bara behövde en dryg våd. Men på härliga Björklund & Winqvist har de en fyndhörna med "stuvtapeter", dvs. tapeter det bara finns en eller ett par rullar av. Där hittade jag en fin svart med silvermedaljonger - för hundra spänn! Och visst blev det fint...?

Mössa med rosett

2011-02-21T19:44:00.005+01:00

Tro't eller ej, men sticklusten gjorde sig påmind fortare än väntat efter dopprojektet. Redan på lördagskvällen blev det en snabbstickad mössa med rosett till tonerna av "Melodifestivalen". Mössan stickades i merinoull, "Malabrigo Worsted" (frg "52 Paris Night"), efter ett mönster från Strikk. En del förändringar gjorde jag dock med tanke på dottern (jag tog ett nummer mindre stickor och gjorde den kortare än orginalet). Trots det blev den lite väl "lång" (se bilden på dottern). Så på söndagskvällen gjorde jag ytterligare en. Den här gången blev "rosetten" också snyggare (eftersom mönstret inte angav hur "rosetten" skulle göras blev det en "learning by doing"-variant).

Ps. Även garnet köptes hos Strikk. Ett hekto kostar 145 kr och räcker gott och väl till två mössor.

Solskens dop

2011-02-19T22:21:00.001+01:00

Finaste familjen F döpte sin trea i Länna kyrka idag. En oerhört vacker kyrka på landet som om möjligt blev ännu vackrare i det härliga vintervädret. Ett härligt kalas blev det oxå, men en hel hoper gäster och ungar (någon sa 80 personer!), "sprattelvatten" (familjens förstföddes benämning på skumpan i välkomsttalet - tufft och modigt för en 7-åring!) och fantastisk tårta. Vår present var en babyfilt som jag stickat efter ett gammalt - och beprövat - Debbie Bliss-mönster, men eftersom jag - som vanligt - var ute i sista minuten använde jag Merinoull som fanns hos Garnverket på Hantverkargatan (hade liksom inte tid att skicka efter orginalet). Dessutom gjorde jag filten lite större än den förra jag gjorde. Tolv dagar tog det i relativt lugn takt. Nu gastar dottern om att hon minsann oxå vill ha en. Vi får väl se. Först ska jag göra färdig min polotröja, sen har jag köpt garn till två mössor till dottern, en till mig och en omlottkofta till dottern. Å häromdagen beställde jag ett par kilo tyg från Stoff & Stil till byxor, klänning, kuddar och lapptäcke. Men sen, kanske....